Ibland är man dummare än vanligt i alla fall... I går kväll var det en äldre kvinna som berättade om en gammal vaxduksbok som hade funnits i hennes ägo i hela hennes liv. Det var en släkting som varit hushållslärarinna och åkt omkring på landsbygden och hållit i kurser. Hon började med att de yngre i publiken nog inte visste vad en vaxduksbok var för något och även om jag inte är purung så fick jag ingen bild av en sådan direkt i huvudet. Istället tänkte jag mig en egenhändigt ombunden bok med vaxdukspärmar. Min hade blommig vaxduk omkring sig. Det gjorde boken oerhört mycket mer intressant i mina ögon och jag önskade att hon hade haft boken med sig så jag fick se den...Snacka om antiklimax i morse då jag googlade företeelsen och fick se en sådan här vanlig svart anteckningsbok... Inte så vanliga de heller i dag i datorernas tidevarv men... betydligt tråkigare än min tanke om en egenhändigt tillverkad bok med pärmar av blommig vaxduk... Kvinnan och hennes man hade i alla fall gjort ett fantastiskt jobb och kartlagt den här släktingens alla kurser och ställen hon varit på. Hoppas att de på något sätt sammanställer detta och kanske till och med kan få det publicerat. Det lät inte som en allt för munter tillvaro... att komma ensam som hushållslärarinna verkade mycket ensamt. Ingen ville ju ställa till med någon skandal och umgås med en ung kvinna som kom till bygden... tänk att vi är nästan lika rädda för främlingar i dag som då, åtminstone många av oss. Men i dag kallar vi främlingarna för invandrare och om vi bara skulle ge oss tid och stanna upp kanske vi skulle lära känna många fantastiska människor och få många nya erfarenheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar