Skrivlust

Snickrade ihop en lite julsaga i går kväll för att ha något med till den tomte min rektor fick i julpresent. Här kommer den:

Julsaga
Det var bara tre dagar kvar till julafton och det var dags att handla de sista julklapparna. Jag plockade undan det sista i tvättstugan och tog en promenad in till staden. Snön låg vit på träden och det var klart och kallt. Äntligen hade snön och vintern kommit så att julkänslan började infinna sig. Jag styrde stegen mot herraffären där jag oftast hittade presenter till min pappa. På väg dit gick jag förbi en liten presentbutik och bestämde mig för att gå in.
Butiken var full av julgodis, glögg, gammeldags bokmärkesänglar, tomtar, porslin och det doftade levande ljus och en svag aning av glögg. Jag började kika runt och då hör jag det plötsligt.
- Psst, kom hit! Viskar någon
Jag tittar mig omkring men ser igen utan fortsätter att titta på olika sorters honung. Då ser jag honom. Han är alldeles, alldeles underbar. Han står där och ser helt perfekt ut. Jag går långsamt fram och tittar noga.
- Snälla, du kan väl hjälpa mig.
Det är han som pratar, eller viskar snarare. Jag står där och tittar och försöker låtsas som ingenting… Då kommer kvinnan i butiken fram och säger:
- Visst är han fin? Det är hon som står i kassan som gjort honom. Det finns bara ett exemplar.
Jag håller med henne och hon fortsätter till en annan kund. Jag pillar lite på hans halsduk och han viskar:
- Snälla, kan du inte hjälpa mig härifrån? Jag är trött på att stå här i hyllan och att alla ska ta på mig. Jag skulle så gärna vilja följa med dig hem. Det är väl inte så att du bor på landet? Dit skulle jag vilja flytta!

Jag står kvar och inser att jag kan ju inte börja prata med honom. Då tror nog alla att julstressen slagit till ordentligt. Men jag lyfter sakta upp honom och vill så gärna ta med honom hem. Under sitter prislappen och han kostar inte så mycket som jag trodde, men ändå… Tre dagar före jul är plånboken ganska tom och alla klappar är inte köpta ännu. Att köpa något till mig själv just nu är inte att tänka på och jag vill ju att han ska komma till någon som verkligen uppskattar honom. Långsamt sätter jag ner honom. Plockar åt mig ett fint fat, lite kanderade nötter och några skorpor och ber att få dem i cellofan som present till min bror och svägerska på julafton. Sedan går jag med tunga steg och en sista längtande blick ut genom butiksdörren.

Jag fortsätter mitt julhandlande och lastad med kassar promenerar jag hemåt. Men när jag är nästan hemma bestämmer jag mig. Jag småspringer upp för trappan och in med kassarna. Ställer ner dem i hallen, plockar åt mig bilnycklarna och går ut igen. Jag tar bilen och åker tillbaka till affären och går in.

- Jag ska ha honom där! Min chef ska få honom i julpresent!

Och här är han nu till dig från alla oss. Nu får han bo på landet och slipper butikshyllan. Ta väl hand om honom och God Jul och Gott Nytt År!

Obeslutsam

Ibland blir jag så frustrerad. När jag får en dag för mig själv har jag så svårt att bestämma vad jag ska göra. I dag hade jag funderingar på att ta med pappa till hans äldsta vänner med en julblomma... men jag hade många andra saker på min lista... men som det brukar bli så blir jag lätt sittande och kan inte bestämma mig för VAD jag ska göra. Just nu kollar jag på senaste avsnittet av Downton Abbey som jag missade i helgen. SVT Play är fantastikst tycker jag! Men det är väl dags att ge sig ner till tvättstugan och ta reda på tvätten och sedan får jag väl lov att fixa de sista julklapparna. Julblomman får kanske vänta tills på fredag... annars får jag nog svårt att hinna med mig. Hoppas den här veckan blir utan julstress.. Hade hoppats att delar av min familj skulle hålla sams också men.... det var att önska för mycket med en harmonisk jul där alla kan umgås. Men egentligen är det ju inte mitt problem för jag är ju inte ovänner med någon... men trist är det när alla inte kan umgås!

Sista refrängen

Nu är det inte mycket ork kvar i vare sig elever eller lärare på skolan. Hösten har varit tung och de senaste tre veckorna har både jag och sambon varit mer än lovligt förkylda. Det blir som en ond cirkel när man inte kan träna och är så trött att man tror att man ska svimma. Det kompenserar i alla fall jag med att... äta. Kombinationen mindre rörelse och mera mat är INTE bra för midjemåttet.... Men det är väl bara att ta tag i saker och ting när orken kommer tillbaka. I dag blir det lite plock i pappas hus. Vi måste börja få undan så att mina bröder kan hyra ut huset. Men det är mycket jobb. Som tur är har vi inga problem att komma överrens och det tror jag inte vi kommer att ha heller. Nu ska jag passa på att åka hem en halvtimme tidigare och göra lite kakdeg. Ska vara en snäll svärdotter och baka lite kakor till min kära svärmor. Nu tror jag att jag har kommit på hur råndegen skall vara!

Måste man gå ut en sådan här dag?

Sitter här och dricker kaffe och lyssnar på julmusik. Ute blåser det och regnar... klass två varning enligt SMHI. Skulle bra gärna stanna inne och bara sitta här och surfa, läsa och dricka mera kaffe men... Det skulle innebära att jag inte hade något med mig när jag kom till glöggfesten ikväll.

Förkylningen är bättre för jag har inte ont i halsen men är väldigt snuvig. Ny nässpray måste också fixas! Jag längtar efter pappa men känner mig tveksam till att hälsa på honom när jag inte är riktigt pigg. Men sedan är det pappas hår... ska jag få tid att åka till frisören med honom så måste jag åka i dag tror jag. Annars har jag ingen dag ledig. De har frisör som kommer dit men han är ju inte alltid så samarbetsvillig min pappa så jag vet inte om han har tackat nej när frisören kommit. Jag får väl ringa och prata med personalen... I morgon fyller storebror år så vi ska dit och äta middag. Min svägerska skulle fixa present. Kändes jättelyxigt när hon sa det för det brukar alltid vara jag som fixar presenter när någon fyller år. Så blir det kanske lätt när man är enda systern... gillar det inte men vi sitter nog ganska fast i gamla könsmönster. Med bröder som börjar närma sig sextistrecket (!!!) känns det lite svårt att ändra på också. Känns hemskt att mina bröder är närmare sextio år. Nog för att jag är sladdbarn och inte fullt lika gammal men, ändå. Trots sin ålder går de fortfarande under benämningen "pojkarna". Kanske dags att ändra på det.

Belägring

Förkylningen verkar här för att stanna... i morse vaknade jag halv sex med ont i halsen igen... Det här är inte roligt! Nu ska jag visst hänga tvätt.

Hjälpsamma kollegor

Jag svor ju lite över tangentbordet på min Eepad, men det visade sig att jag hade fel inställningar. Nu har jag, med hjälp av mina kollegor, ett som fungerar ganska bra. Den här veckan har jag tyvärr varit sjuk. Förkylningen slog till förra veckan men då jobbade jag och i söndags tyckte jag att jag var riktigt pigg igen så jag tog en lite längre promenad och tittade på alla fina adventsbelysningar och den vackra snön. Men det skulle kag nog inte gjort för på måndag förmiddag bröt eländet ut... Jag nös så att jag skämdes för eleverna och vid halv två var de bara att kasta in handduken och åka hem till soffan. Här har jag suttit i stort sett i fem dagar. Men min platta har varit mig trogen och har underhållit mig. "Fjudandet" (wordfeud) har varit intensivt, webb-tvn har gått varm och dessutom har jag lånat min första e-bok och läst. Fungerade förvånansvärt bra! Det kommer jag absolut göra fler gånger! I morgon kommer sambon hem. Ska bli skönt med sällskap igen. Även om jag tror att det kommer att vara en ganska sliten kille som kommer hem. Börjar nog bli gammal, för på spåret var mer intressant än idol ikväll... Vuxenpoäng!