Hålla sig vaken till det är dags att gå och lägga sig.

I dag har vi varit på ett äldreboende för dementa mina bröder och jag. Tråkigaste rummet på hela boendet fanns till pappas förfogande. Det var så synd för i övrigt så verkar boendet bra. OK lokaler, mysig och duktig personal, de lagade maten själva och lagom många boende. Men rummet hade inga hela väggar alls så sängen kunde inte stå i ett hörn, det var så trångt att det fick inte plats två fåtöljer och utsikten var jättetråkig. Personalen sa att det var bättre på sommaren för då blev de andra rummen väldigt, väldigt varma men... annars var det som typ första och andra klass. För de andra rummen var större, ljusare, hade inglasad balkong och det fick till och med plats en liten soffgrupp... Det knäppa är ju att tackar vi nej till detta hamnar vi sist i kön igen och då kan det dröja tre månader tills nästa rum dyker upp och det kan bli någonstans flera mil ifrån där vi bor. Vi får väl prata ihop oss lite mera mina bröder och jag först för det viktigaste, innan vi börjar prata med pappa, är ju att vi är överens.

Kom inte på jobbet så förberedd som jag tänkt mig. Eftersom jag har varit sjuk och varit på kurs har jag "tappat" bort en vecka och trodde att det jag skulle göra i dag skulle göras nästa vecka... så det blev väl inte så effektivt som jag tänkt mig men inför morgondagen är jag väl med på banan igen. Dagens lunch var potatisbullar. Alla elevers favorit och all personals värsta mat. Potatisbullar och pannkaka är ungefär lika illa. Man äter och blir stabbigt mätt och sedan är man hungrig efter en timme igen. På väg hem var jag så hungrig och trött så bara tanken på att åka till affären och handla mat fick mig att bli svimfärdig... så när sambon ringde och sa att han skulle stanna på Sibylla på hemvägen föll jag i fällan. :( Inte bra för jag vet att jag inte mår bra av sådan mat. Så nu sitter jag här lätt illamående och önskar att jag gjort annorlunda. Nya friska hälsotag i morgon istället!

chockerad!

Hade någon sagt till mig vad jag skulle göra idag hade jag protesterat högljutt och hade jag bestämt mig för att göra detta innan hade det aldrig blivit av. Jag har putsat fönster! Det är en riktig, riktig skräll i mitt liv! Inte så att jag inte putsat fönster det senaste året. Nej det är nog tre eller fyra år sedan jag putsade mina egna fönster senast. Vi bor mitt i stan och det är ett väldigt otacksamt jobb för de ser nästa likadana ut på en vecka. Sedan är vi ju jämlika sambon och jag och delar på det mesta av hushållsarbetet men han har aldrig putsat fönster så det ligger liksom på mig... och då blir jag lite tjurig och gör det inte. Gör inte han gör inte jag hellr. Fånigt! Jag vet! Har en kollega som är allvarligt och djupt imponerad över att jag står ut med skitiga fönster men... jag ser överhuvudtaget inte att de är skitiga om inte solen skiner direkt på dem. Men nu var det sådär att man knappt såg ut genom dem. Har bara putsat det i vardagsrummet och i sovrummet och inte tagit mellan dem så vissa tycker säkert att jag fuskat. Men det skiter jag! Nu ser man ut, även om solen skiner på dem i alla fall. Dem i köket får jag ta en annan dag för jag ville hinna dammsuga av och byta i sängarna också innan sambon kommer hem. Pratade med honom på förmiddagen och han hade sovit jättedåligt i natt också. Funderade på hur jag skulle vilja bli mottagen när jag kom hem efter en helg med dåligt med sömn och kom fram till att en renbäddad säng vore ju inte fel. Det värsta med att städa är att jag oftast blir less innan det är klart. När man börjar är det helt OK men innan allt är klart är jag så kräkless på att städa så det blir lätt lite halvdant på slutet. Sovrummet blev ordentligt städat, dammsög till och med under madrasserna men sedan blev det mest dammsugit och lite torkat här och lite torkat där... toaletten är kvar men det hinner jag nog innan han kommer hem. Promenaden däremot har inte blivit av men... det är ju inte för sent ännu.

Vanor och rutiner

Sambon har ju roat sig i fjällen i helgen och jag har haft en ganska skön helg i lugn och ro hemma. Tycker att det är bäst när han är hemma för jag är lugnare och mer avslappnad då av någon konstig anledning. Men det är konstigt hur mycket man anpassar sig till varandra eller om det är så att jag anpassar mig till honom? Min sambo är oftast väldigt hungrig när han vaknar och då är det frukost pronto som gäller och då kliver jag oftast också upp och äter frukost för det är ju trevligt att äta tillsammans, ja på helgerna så klart. På veckorna blir det mera omlott. När den ena duschar äter den andre frukost så man ska kunna sova så länge som möjligt;) Men den här helgen när sambon varit borta har jag legat kvar i sängen och läst tidningen, haft med mig datorn i sängen och gjort lite precis som jag vill. Det får jag ju göra när sambon är hemma också men jag tror jag har någon inbyggd anpassningsgen i kroppen. Ibland kanske man skulle känna efter mera vad jag känner att jag vill precis nu och inte vara så snabb att göra som andra vill eller gör... Bra att reflektera över när jag nu ska skriva här för att bli bättre på att ta hand om mig själv.

Har inga planer för dagen än så länge... en promenad vore skönt men annars tror jag att jag tar dagen som den kommer... härligt med en hel söndag framför sig. Pappa får nog besök av brorsdottern en sväng i dag också innan hon åker hem så han klarar sig utan mig idag. Jag får hälsa på en annan dag istället.

Kalas

Har precis kommit hem efter ett dubbelkalas. Två av mina brorsdöttrar fyller år med en veckas mellanrum och ikväll firade vi dem båda två. Ett sjuårskalas och ett 22 års kalas på samma gång. Eftermiddagen spenderade jag på stan med att leta presenter till dem från både pappa och mig. Även om det får en slant av honom är det roligt om de får någon liten sak också.

Pappa var ovanligt pigg och var med och åt smörgåstårta med god aptit. Men jag skjutsade hem honom innan vi drack kaffe för ruckar man för mycket på hans rutiner blir han lätt uppe på nätterna och han tappar ännu mer av sin tidsuppfattning. Min äldsta storebror chockade med att ringa och kolla vad pappa skulle ha på sig på kalaset... har aldrig hänt förut att någon av mina bröder på eget initiativ sett till att pappa bytt kläder innan en familjesammankomst. Men det har ju insett nu att han faktiskt inte klarar sig själv längre. Nu behövde jag bara åka dit och hämta honom och skjutsa hem honom sedan. Jätteskönt att inte behöva åka en timme innan för att hinna få honom klar också! Härligt med en kväll när hela familjen samlad. Den som saknades var ju min käre sambo men annars var alla där. Sambon hade precis kommit hem från afterskin när jag var på väg till pappa och de skulle beställa pizza till stugan. Han brukar ha tur och få sova själv eller bara tillsammans med en annan person när de åker iväg, men inte den här resan utan han hade hamnat i ett rum med två våningssängar tillsammans med tre andra killar. Två som snarkade och en som pratade i sömnen så sömnen hade inte varit den bästa. Det är jobbigt att vara så där lättstörd. Jag är likadan, har svårt att sova om det finns ljud som stör. Kommer nog att få hem en ganska uttröttad kille imorgon.

Hittade en ny sjal på stan istället för den jag eldade upp också. Nu fick det bli en i bomull som inte brinner lika bra som den i nylon ;)... såg att det var röd prislapp på den och att den kostade 60 kronor. Bra pris tänkte jag och gick till kassan. 30 kronor tack, sa expediten. Kändes som om jag gjorde ett riktigt fynd. Fick dessutom ett par benvärmare till 7 åringen och två par strumpor till mig själv för 59 kronor, så shoppingrundan gick bra tycker jag. Annars har jag tänkt mig att inte shoppa så mycket den här månaden och försöka spara lite pengar. Vi får väl se hur det går. Nu hoppas jag på att jag får en bra natts sömn så inte jag är lika uttröttad som sambon i morgon.

Borde gått och dansat....

Jag var väl dum som inte gick och dansade i går kväll. Jag hade så ont i magen så jag somnade inte förrän klockan tre och då hade det ju varit bättre att vara och dansa och ha roligt än att ligga hemma i sängen ;) Det får nog bli en lugn dag i dag...

Lunchdate

Förmiddagen spenderades i lugnt tempo. Förberedde mig lite inför eftermiddagens seminarium och jobbade undan lite. Hade precis tänkt mig ut på en promenad när telefonen ringde. Det var min 22 åriga brorsdotter som ringde och ville äta lunch med sin faster. Härligt! Sådant blir man glad av! Klart jag ville det! Vi träffades på stan och fick sista bordet på Dolcetto och avnjöt härlig italiensk mat. Har lånat en bild från deras hemsida. Ska nog gå dit och handla lite rolig pasta och kanske lite olivolja någon dag också! Måste nog säga att det italienska köket är min absoluta favorit! Det finns så mycket gott! Härligt också att få surra med brorsdottern lite, det blir ju inte så ofta nu för tiden eftersom hon pluggar i en annan stad.

Nu har jag en helt tom kväll framför mig. Det blir nog en lättare middag och sedan en film på Voddler eller något från webb TV. Jag är inget fan av Lets Dance och tycker inte På spåret är så roligt längre. Tur att det finns andra alternativ! Hade jag inte varit så trött hade jag kanske gått på casinot och dansat. Hade nog chansen att få sällskap dit. Det ska vara så att man vilar till sig efter middagen då... men det känns tveksamt!

På banan igen!

Så var första arbetsdagen avklarad! Gick förvånansvärt bra tycker jag! Härligt att mötas av glada barn som säger att de saknat en... inte alla jobb det är så på! Gillar när killar är så trygga i sig själva att de kommer fram mitt i klassrummet och säger "Vänta!" och kommer och ger en en kram. Pojken jag pratar om skulle skita fullständigt i om någon sa något och svara emot bra om någon försökte vara dum så de andra vet att det är ingen idé och då är det ju mera OK för andra att göra som de känner också.

Men fastershjärtat är lite för blödigt... träffade på min brorsdotter ute på skolgården och hon frågade om inte jag kunde hämta henne i dag... borde väl ha åkt hem och tagit det lite lugnt efter jobbet men... det blev kanske ganska lagomt till slut. Vi åkte hem till henne och tog varsin spark och var ute och åkte spark i ett par kilometer och sedan stannade vi till och hälsade på pappa en stund på vägen hem. Pappa var ovanligt pigg idag så vi hade en trevlig stund. Men innan jag kom hem var jag så trött att marken kom emot mig när jag gick. Var tvungen att handla lite på vägen hem och när jag blir sådär övertrött blir jag så vinglig så det känns som om marken kommer emot en. Men jag fick med mig det jag behövde och lite extra hem så nu kan jag sitta här vid TVn med datorn i knät resten av kvällen och bara vila. I morgon bitti jobbar jag hemifrån så det blir ju lugnt det med. Sedan kör vi avslutningsseminarium för datakurserna på eftermiddagen och det brukar mest vara trevliga eftermiddagar så det ser jag mest fram emot. Sambon åker till fjälls med sina arbetskamrater idag så jag är solo hela helgen. Det enda inplanerade är ett kombinerat 7 och 22 års kalas på lördag kväll. Kanske det kan bli en lite tur på längdskidor i helgen! Hoppas, hoppas!

Oron kryper i kroppen

Nu har jag pratat med samordnaren, mina bröder och chefen för boendet där min pappa har blivit erbjuden en lägenhet. Ja, han har blivit erbjuden en lägenhet!!! Inte det boende vi önskade oss men ändå i rätt område så vi har nära till att hälsa på honom. Oj, nu har jag en klump i magen av andra orsaker. Ska vi tycka att boendet är OK? Det som är nackdelen är att det ligger på 4:e våningen i ett hyreshus. Han som är van att bo på landet. Men som det är just nu så går han ju inte ut överhuvudtaget i alla fall... Ska han följa med oss dit och kommer det att fungera någorlunda att flytta? Kommer han att tvärvägra? Usch, det är väl ingen idé att oroa sig i onödan. På måndag ska vi åka dit och titta så får vi se hur det går... Han som är chef där pratade väldigt varmt om sin personal och det är ju alltid bra när chefen är positiv! Ska nog höra mig för med lite fler människor innan vi åker dit och tittar.

Om det bara kunde sluta hamra i mitt hus nu också. I över ett halvår att det spikats och hamrat, sågats och borrats i detta hus. Är så trött på oljudet! Man kan väl inte renovera hur länge som helst? Men jag får väl slå på TVn eller spotify så oljudet hörs mindre. Man kan ju inte gärna klaga när det är på dagtid heller. Usch, låter som en gnällkärring och det vill jag inte bli någon. Vad är positiv här nu då?

• Jag har mindre ont i kroppen i dag. Tror att jag känner mig lite piggare och har bestämt mig för att jobba i morgon.
  
• Pappa har blivit erbjuden ett annat boende och inte allt för krångligt till för att hälsa på honom.
  
• Solen skiner även om det är kallt. Får väl bylta på en massa kläder och ta en promenad i kylan.
• Jag har två bröder som hjälper mig med allt detta kring pappa. Det är inte jag ensam som ska ta beslut om pappa ska flytta eller ej.
• Jag har klipptid idag... men frågan är ju om jag orkar sitta där i två timmar, ska ju färga håret också är det ju tänkt. Om inte är det väl bäst att ringa och avboka nu...
  

Soffläge

Sambon kom hem med bilen efter jobbet så att jag fick åka till min älskade pappa med den nya medicinen. källa: http://flickrcc.bluemountains.net/flickrCC/index.php Ville kolla till honom lite också eftersom jag har märkt att det blir sämre och sämre med demensen för varje dag. Vad blir det annat av att sitta på en köksstol hela dagarna? Pappa var på hyfsat humör men blir lite trött på oss som inte vill skjutsa honom hem. Att han redan är hemma vill han inte riktigt köpa. Men det hem han tänker på finns ju inte längre. Han vill ju till gården och människorna som den såg ut på 30- och 40 -talet och det är ju ganska långt ifrån hur det ser ut idag. För bo med min bror och svägerska och deras barn det vill han ju inte och det vore väl inte rättvist mot min svägerska att få svärfar "på halsen." Sedan tyckte han att jag var väl morgonpigg som var där redan fem på morgonen...

Väl hos pappa är det ju alltid massor av saker som bör göras. Han hade inte så mycket mat så jag kokade lite torsk och gjorde sås till, bäddade sängen som var helt utan lakan och dammsög golvet, vattnade blommorna och spelade lite kort med pappa. Den här gången hade jag tur med korten och vann... Sedan var jag tvungen och kolla hur han såg ut på kroppen för bredvid ögat var han rejält blå. Det visade sig att han var blå på bröstet också så tydligen har han ramlat någonstans... hans balans blir sämre och sämre. Speciellt som han rör så lite på sig numera. Hur kul är det då att veta att han går omkring och ramlar hemma utan att ha något trygghetslarm och helt ensam mellan kl 19.00 och 8.30 på morgonen? Att skaffa ett trygghetslarm är nog inte heller någon idé för han skulle inte komma ihåg hur man använder det. Jag fick kontakt på kommunen i eftermiddags och hoppas på att bostadssamordnaren ringer mig i morgon för min pappa behöver ett boende snarast! Det är väl tur att jag inte har allt för många läsare på denna blogg för jag är nog lite enformig just nu och det mesta snurrar kring pappa men... det är ju det allra viktigaste i mitt liv just nu. Tur att jag har en fantastiskt förstående och omtänksam sambo! Han är verkligen något extra!

Nu är all min ork helt bortblåst och det är kanske inte så konstigt. Nu vet jag i alla fall att pappa har mat i frysen och lakan i sängen och att han inte somnade över köksbordet i eftermiddag i alla fall.

Naturligtvis

Naturligtvis hade handläggnings-
enheten sammanträde hela förmiddag... så det gick inte bättre att försöka nå handläggaren den vägen... gick i alla fall en promenad i solskenet och hämtade pappas medicin... och kanske är det mera rörelse som är lösningen. Har fortfarande jätteont i kroppen och lite ork men... jag kände mig lite piggare av promenaden så kanske mår jag bättre av att vara igång. Usch, vill bara var helt pigg och orka det mesta men... det är väl bara att gilla läget. Det är i dessa situationer som jag får svårigheter att ta hand om mig själv på bästa sätt. Vad är bäst nu? Lyssna på kroppen och ta det lugnt och vila? Eller försöka hålla igång och inte tänka allt för mycket? Det jobbiga är att ingen annan än jag kan bestämma... skulle vilja ha ett jobb just nu som inte innebar så mycket mänskliga kontakter och det är ju bara att konstatera att som lärare måste du dessutom vara på topp för att lyckad fånga eleverna. Ju mer jag skriver desto omöjligare inser jag att det blir att jobba. Nej, jag får nog inse fakta att tills jag har lite mera ork får jag nog vara hemma. Så här brukar jag ju inte må och jag tror att det är något virus i kroppen. Kanske vänder det i dag!

Kropp bortbytes!

Byter gärna bort min kropp just nu... eller... om man funderar en stund till kanske inte. Inte mot vilken kropp som helst i alla fall. 30 åring med god fysik vore något men... får nog vara nöjd med den jag har ändå...Skulle gärna slippa värken däremot. Förstår inte riktigt vad det är. Men jag funderar på att strunta i den och gå och jobba i alla fall i morgon... Ska prova att gå ut och fixa medicinen till pappa senare får vi väl se hur det känns. Biståndshandläggaren hade ingen telefontid på tisdagar upplyste växeltelefonisten mig om... det sa inte den jag pratade med i fredags något om... tröttsamt! Nu får jag försöka i morgon istället. Det börjar kännas ohållbart detta. Igår när jag ringde pappa satt han och sov över köksbordet igen. Känns inte alls OK att han ska sitta vid köksbordet och sova. Jag vill att han ska vara någonstans där någon ser att han blir trött och sätta honom i en stol eller lägga honom på sängen när han blir trött. Inte ligga bredvid middagstallriken på köksbordet... Jag far direkt illa av detta! Pappa vet jag inte hur illa han far men... så här ska det inte vara i alla fall!

Frustrationen bara kryper under skinnet och jag önskar att det var mera jag kunde göra men... man är ganska maktlös mot byråkratins malande.... det ska ju liksom gå rätt till också... Kom på nu att jag kan ringa ett samtal och se om hon kanske kan ringa upp mig... fixar det direkt får vi se sedan...

Är man över 85 så...

Blir så trött ibland. Att ha en pappa som är dement och över 85 gör inte att man hamnar högst upp på listan inom sjukvården. Pappa har svår klåda och får stora sår över hela kroppen. Att han är dement och inte kan låta bli att klia gör det inte bättre. Men att ta reda på orsaken till varför han har denna klåda finns inte. Man behandlar symptom men har ingen bot. Man är inte ens intresserad av att ta reda på varför han har detta. Något måste ju vara fel eftersom den uppstår. Någon påstod att det är för att han är dement han kliar sig men om han får en penicillinkur och en kraftig cortisondos så läker han ihop och kliar sig inte på några veckor så uppenbart är att det inte beror bara på demensen. Man ska ligga i och bråka mest hela tiden för att det ska hända något. Det är åtminstone ett halvtidsjobb att vara "spindeln i nätet" och samordna alla instanser och hålla koll på allt. Nu har jag ordnat så han får cortison i tablettform under en period i alla fall... börjar bli otäckt många olika typer av piller nu...

I morgon ska biståndshandläggaren vara på plats igen så att jag får kolla hur han ligger till för ett annat boende. Är så deprimerande att se honom sitta där vid köksbordet dag ut och dag in... om han hade andra människor omkring sig så skulle han ju i alla fall kunna prata med dem lite, följa med på en liten promenad i bland eller så. Att bli sjuk som jag är nu känns inte alls bra för det innebär att jag måste hålla mig därifrån och då får han inte ens den stimulans som mina besök ger... det är inte mycket och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte gör mer för honom. Ändå vet jag ju av vad andra säger att jag gör ganska mycket för min pappa men... när han inte har det riktigt bra så känns det inte riktigt bra för mig heller...

Fast nu var det här en blogg för att jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv så måste jag trycka på att jag gör mycket för min pappa. Jag ställer upp så mycket jag kan utan att helt tappa mitt eget liv och jag älskar honom massor och han förlitar sig till 100% på mig och människor omkring mig säger att jag gör ett bra jobb med att ta hand om honom så jag får förlita mig på det och släppa lite av mitt dåliga samvete... här gäller det att jobba på att tänka positiva tankar. Tar alla positiva tankarna och satsar dem på att jag känner mig piggare i morgon!!!

Sömnsjuka

Gick och la mig före nio i går kväll och klev upp vid halv sju... käkade tre tuggor på min youghurt och ställde mig i duschen för att se om jag inte orkade jobba idag... Men det var nog lite överambitiöst... var helt slut efter duschen så det var tyvärr bara att ringa till jobbet och tala om att jag inte kom dit idag. Sedan somnade jag på soffan och sov två timmar till... verkar ju inte som om man är alldeles hundra. Nu känner jag mig lite piggare men är väldigt orolig i magen.

Skulle behöva vara urstark just nu och vara på jobbet. Helst skulle vi behöva ha skola 7 dagar i veckan för att hinna med allt. Men det är väl bara att acceptera att i dag gick det bara inte. Hoppas att det går över fort så att jag kan jobba i morgon. Helst skulle jag behöva jobba i eftermiddag när vi hade ett viktigt möte. Usch, vad stressad jag låter och precis så är det. Känner att jag inte har tid med det här och att jag inte gör mitt jobb ordentligt. Men sin hälsa rår man ju tyvärr inte på. Det är väl bättre att jag försöker kurera mig på bästa sätt i dag så kanske jag är pigg tills i morgon!

Hängig

Jaha, det var nog inte så konstigt att jag var på dåligt humör igår. Har ont i kroppen, ont i halsen och är alldeles slut i dag. Hör hur sambon fixar i köket med disk och annat men jag orkar helt enkelt inte hjälpa till idag. Sprint på TV passar mig precis. Lagomt ansträngande att titta på. Samtidiga har jag datorn i knät och kollar in lite olika bloggar. Men när man sitter här och känner sig hängig så är det ju ingenting emot hur Linda har det. Linda är utsedd till årets hjältemamma av tidningen Mama och har inflammatorisk bröstcancer som har spridit sig i stort sett hela kroppen nu. Hon har tre egna söner och en bonusson som snart är utan sin mamma.... ofattbart sorgligt och än värre är att hon mår riktigt dåligt nu och tynar bort framför deras ögon. I det perspektivet så får man ju bara inse att man har det ganska bra! Man önskar att man kunde göra något men... där är vi ju helt maktlösa. Hoppas bara att Linda ska slippa allt för mycket smärta och få ha det bra med sina nära och kära in i det sista...

Oj, nu startar sambon dammsugaren också... han är flitig i dag! Vilken tur när jag inte orkar göra något! Men lite dåligt samvete över att jag inte hjälper till har jag....

BMW

Så här ser vår nya bil ut... det är väl det mest positiva med den här dagen. Annars känns det mest som om allt är åt skogen. Så vi fokuserar på att vi ska få en ny och fin bil och sedan glömmer vi resten. Sambon har åkt och handlat mat för att laga middag så man får väl se det som positivt också att få bli bjuden på middag. Men är på ett riktigt, riktigt uruselt humör och undrar om jag kan ta min mat och låsa in mig i extrarummet och äta middag där i min ensamhet. Men kanske blir det bättre när jag får i mig lite mat...

Endera håller jag på att bli sjuk eller så tär detta med att pappa blir sämre och sämre allt för mycket på mig. Hoppas på en bättre dag i morgon!

Lyxbekymmer...

Volvo XC60 eller BMW 320d x- drive, touring är frågan för dagen....

Vaxduksbok

Ibland är man dummare än vanligt i alla fall... I går kväll var det en äldre kvinna som berättade om en gammal vaxduksbok som hade funnits i hennes ägo i hela hennes liv. Det var en släkting som varit hushållslärarinna och åkt omkring på landsbygden och hållit i kurser. Hon började med att de yngre i publiken nog inte visste vad en vaxduksbok var för något och även om jag inte är purung så fick jag ingen bild av en sådan direkt i huvudet. Istället tänkte jag mig en egenhändigt ombunden bok med vaxdukspärmar. Min hade blommig vaxduk omkring sig. Det gjorde boken oerhört mycket mer intressant i mina ögon och jag önskade att hon hade haft boken med sig så jag fick se den...

Snacka om antiklimax i morse då jag googlade företeelsen och fick se en sådan här vanlig svart anteckningsbok... Inte så vanliga de heller i dag i datorernas tidevarv men... betydligt tråkigare än min tanke om en egenhändigt tillverkad bok med pärmar av blommig vaxduk... Kvinnan och hennes man hade i alla fall gjort ett fantastiskt jobb och kartlagt den här släktingens alla kurser och ställen hon varit på. Hoppas att de på något sätt sammanställer detta och kanske till och med kan få det publicerat. Det lät inte som en allt för munter tillvaro... att komma ensam som hushållslärarinna verkade mycket ensamt. Ingen ville ju ställa till med någon skandal och umgås med en ung kvinna som kom till bygden... tänk att vi är nästan lika rädda för främlingar i dag som då, åtminstone många av oss. Men i dag kallar vi främlingarna för invandrare och om vi bara skulle ge oss tid och stanna upp kanske vi skulle lära känna många fantastiska människor och få många nya erfarenheter!

Berättarkväll

Har en person i min omgivning som är väldigt aktiv inom detta med muntligt berättade och jag har ofta tänkt att jag borde vara med på någon berättarkväll. Men det har aldrig blivit av... lat och bekväm är man tyvärr allt för ofta. Men ikväll, efter den här sköna och lugna veckan, så kände jag att nu var det dags. Efter en snabb middag och ett telefonsamtal med en av mina bästa vänner så kastade jag mig iväg. Lite nervöst är det ju alltid när man ska göra något ensam. Jag visst ju att det skulle bli avbrott för fika. Hittar man någon man kan prata lite med? Blir det stelt och konstigt, kräver de att alla ska berätta något? Men jag hittade en plats lite undanskymt och satte mig ner och lyssnade. Personen jag känner inledde kvällen med en rolig historia när hon skulle till jobbet en morgon och inte fick upp någon bildörr. Sedan var det två unga berättare, yngsta tjejen var bara 15 år. Så roligt att det var människor i så olika åldrar där. Måste nog erkänna att jag hade fördomar att det mest var äldre människor som var med på dessa kvällar men där fick jag fel. Roligt! Det som var allra häftigast med denna kväll var alla möten människor emellan. Där var de unga grabbarna som skrivit en sång om magasinshusen som fanns i staden för länge sedan och det visar sig att en gammal dam som sitter i publiken har jobbat i dessa hus. Hon spontanberättar lite om hur det var och det höjer ju kvalitén på kvällen massor. På fikat sedan så sätter sig hon och pratar med dessa grabbar. I vårt åldersindelade samhälle skulle de aldrig prata med varandra annars men här fanns ett forum där både de unga killarna och den gamla damen hade utbyte av varandra. Sådant borde det finnas mera av!

I dag var sista dagen på kursen och kursledaren hade fortfarande sin "besserwisser"-attityd i förmiddags. Så ställer han en fråga och jag får syn på svaret i den handbok han själv skrivit så jag ger svaret med lite egna ord. "Nej, ni är helt fel ute säger han och sedan säger han exakt samma sak som jag precis sagt. Flera i lokalen reagerar "Men det var ju det hon sa" och jag också och kan inte hålla tyst längre utan rev i från. "Men det kan ju inte vara så att något som jag säger kan vara rätt för du måste ju alltid ha rätt själv"... Han backade och när vi fikade så bad han om ursäkt och tyckte att det var bra att jag rivit i från och sedan taggade han ner massor. Han gav oss rätt när vi svarade och vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans. Det känner jag mig nöjd med! Fick beröm av kurskamraterna också! Han behövde tydligen bara att någon vågade ställa sig upp mot honom. Nu har jag ytterligare ett kursintyg att sätta upp på väggen på jobbet. Känns riktigt bra för det är en kurs som jag tror att jag kommer ha stor användning av!

Vissa saker vill man bara slippa!

Min pappa är dement och det är ju bara att göra det bästa av situationen. Jag var dit på eftermiddagen i dag och fixade räkningarna och tog ner julgardinerna och satte upp andra. Han hade en ganska bra dag och vi hade trevligt. Hemtjänsten kom och smorde in benen och tog bort lindorna. Men det är lite jobbigt att det är två olika hemtjänstgrupper som kommer till honom. Det är nog mellan 30 och 40 personer som ska sköta pappas omvårdnad och det är ju nästa hopplöst med information. Det där med att de plockade bort lindorna från hans ben... som jag har förstått det ska han ha dem både dag och natt och bara linda om dem 2 gånger per vecka... men nu tog de av dem och sade att det skulle vara så. Det innebär alltså att jag måste kolla med distriktssköterskan i morgon... sedan ringa områdeschefen och be henne informera hennes personal. Dessutom ser han ju hemsk ut i huden igen så jag skulle behöva ringa till hud också. Han kliar sig som sjutton och det står i papperen att hans naglar ska klippas extra korta så han inte kan klösa sönder sig. Men ingen av hemtjänsten eller distriktssköterskan klipper hans fingernaglar så det får jag göra och han gillar det INTE! Han sjåpar sig som sjutton och blir nästan arg på mig innan jag är klar. Men nu är det gjort den här gången. Fastän det något jag skulle vilja slippa så är det detta med naglarna. Gillar det inte alls! Önskar också att det var enklare med kommunikation och att jag inte behövde ha ansvar för allt detta med doktorer och kommunikationen mellan hemtjänsten. Visst jag skulle kunna strunta i det men... det är ju pappa som blir drabbad! Sedan har jag ju inte ringt biståndshandläggaren ännu heller... det tar mycket energi det där... Nog gnällt men det är skönt att få skriva av sig lite!

När gardinerna var uppe ringde vi till pappas bror som fyllde år i dag. Kändes jättebra att vi gjorde det! Pappa blev så glad över att få prata med sin lillebror och min farbror blev både rörd och glad att vi kom ihåg honom på hans födelsedag. Sådant måste jag försöka komma ihåg att göra mer ofta!

Kursen har varit bättre i dag. Mest för att vi jobbat mera praktiskt med programmet och då retade jag mig inte lika mycket på läraren. Han har ju dessutom positiva sidor också. Men jag tror att han är ganska less på att föreläsa om programmet och på personer som kan lite om datorer och dessutom inte lyssnar riktigt på vad han säger. Kanske inte så konstigt om man föreläst om samma program i över 10 år... Någon övrig motion än en promenad till och från kurslokalen blev det inte idag. Det hann jag helt enkelt inte med... men det får bli nya tag i morgon!

Känns som semestervecka!

Ingen promenad blev det i morse... var lite för lat. Men istället för att ta bilen till föreläsningen gick jag dit (tar cirka 20 min) och sedan gick jag hem på lunchen och hämtade bilen. Jag hade nämligen ett möte på jobbet kl 14.00 som jag inte kunde boka av eftersom det var så många personer inblandade. Lite stressigt blev det, först dit på möte och sedan tillbaka på föreläsningen sista en och en halv timme. Men det kändes bra att jag åkte för det var viktigt information för mitt jobb så det var värt det. Kursen jag går är bra men jag har lite svårt för läraren. Han gillar att göra sig duktig på vår bekostnad och är det något jag har svårt för är det pedagoger som inte inser att alla vill lyckas, inte bara elever med svårigheter utan även vuxna. Nu ställer han frågor och svarar vi inte "rätt" enligt honom skruvar han på sig och visar vad fel vi har. Ibland säger han till och med att vi har fel... vet inte om han får någon kick av det. Men jag försöker inte bry mig så mycket och lyssna på innehållet istället för programmet är jättebra och han har mycket att lära ut. Vi började ju sent i morse och de kommande två dagarna ska vi också börja kl.9.00 så det känns nästan som en semestervecka. Även om vi håller på till halv fem i morgon så känns det ändå lyxigt. På torsdag ska "gubben" med tåget så då får vi sluta redan strax efter tre. Rena rama semestern! Fredag jobbar jag ju hemifrån så då lägger jag ju upp det lite som jag vill. Ibland har man det bra!

Det som är så härligt med att få gå på kurs är att man har ork över till att röra sig när man kommer hem. Var ute och gick i en timme och tio minuter så sammanlagt har jag nog fått ganska bra med motion i dag. Det var så skönt ute med cirka fem minusgrader och fint med all snön. Vackert är det och jag gillar att de inte plockat bort julbelysningen på stan ännu. Det blir så ljust och fint! Men här hemma är jag glad att julen är bortplockad!

I dag är jag också tacksam över ett bra samtal med min pappa. Han var i stort sett helt klar när vi pratade med varandra. Sådana stunder är väldigt sällsynta nu för tiden. Men han orkar inte prata så länge för han orkar inte riktigt hålla tråden på det vi säger... min älskade pappa. Vilken sorg det är att tappa honom innan har går bort. Hoppas de hittar bot mot detta i framtiden så att andra slipper gå igenom detta!

I topp på önskelistan: En egen kock och mera ork!

I natt hade jag en riktigt dålig natt vad det gäller magen igen. Är glad och tacksam över att det var så länge sedan sist... men det är ju uppenbart att man inte kan missköta sig någon längre tid. Det bästa för mig vore om det serverades näringsriktig och hälsosam mat tre gånger om dagen på bestämda tider och ett par mellanmål med bra innehåll där i mellan... men vem klarar av att ha sådan koll och planering på allting? Inte jag just nu i alla fall och det där med personlig kock verkar jag ha skaffat fel sambo för... han är om möjligt mer oplanerad än mig... skulle vi förlita oss på honom skulle vi nog leva i stort sett på köttbullar och snabbmat... och seena middagar... vid halv nio eller senare. Nej, hans förtjänster ligger på andra plan och jag vill inte byta ut honom för allt i världen! Jag har sådan tur som har honom!


Källa: http://flickrcc.bluemountains.net/flickrCC/index.php
I kväll blev det därför soffhörnet efter en intensiv dag på jobbet. Högst på önskelistan står mer ork så jag hade orkat motionera något också. Men det tar helt enkelt emot för mycket idag. Som tur är börjar jag senare i morgon så jag har redan nu bestämt mig för en morgonpromenad! Nu har jag lovat det så nu får jag så lov att kliva upp i morgon bitti!!!

Ringde pappa tidigare och trodde att nu hade han verkligen fått tomtar på loftet. Dement är han ju sedan länge men inte brukar det vara så illa som det var nu. Han var i sovrummet och letade min brorsa. Han hörde att han var där men kunde inte hitta honom någonstans i huset. Jag sade åt honom att leta vidare så ringde jag om en stund igen. Jag ringde borsan och pappa hade alldeles rätt. Min bror var nämligen på taket och skottade snö men hade fått ett telefonsamtal så han pratade i telefon. Alltså hörde pappa honom men i huset fanns han ju inte... Ännu inget besked om ett boende. Jag hann tyvärr inte ringa idag heller. Jag får väl ringa i morgon istället... det här med att man ska behöva kämpa så för allting tar sådan energi så mera ork vore verkligen på sin plats! Ser det dock som en chans att få vila lite med hjälp av kursen den här veckan. Räknar med att huvudet kommer att vara fullt. Men att få kurs gör ju att man kan fokusera helt på sitt eget lärande och på sig själv. Det är man inte bortskämd med i mitt jobb där den mesta energin läggs på eleverna och att försöka motivera dem till att lära sig mera.

Bekvämheten segrade...

Det blev ingen dans i lördags... vi var väldigt veliga både jag och tjejen jag skulle åka med. Först var vi inte så jätteladdade någon av oss och det skulle eventuellt bli dåligt väder och temperaturen låg på -25 grader på förmiddagen. Kändes sådär så vi bestämde oss för att inte åka. Det är 8 mil dit vi skulle och det gjorde att det kändes extra gruvsamt. Så jag packade på mig kläder och åkte till pappa en sväng och tänkte ta en promenad, trots att det var kallt, hemma hos honom. Men när jag är där får jag ett sms.... ska vi inte åka ändå? Det brukar vara årets dans detta. Svarar att det är klart vi ska åka så istället för att ta en promenad beger jag mig hemåt för att duscha och börja fixa lite. Då kommer nästa sms. Hennes sambo hade läst väderprognosen på TV. Det skulle i stort sett bli snöstorm. Hård vind och upp till 3 dm snö. Vad tyckte jag skulle vi åka? Man vet ju aldrig och dessutom hade jag kommit hem och känt efter att egentligen var jag ganska trött... så jag sade nej. Så här i backspegeln blev det ingen snöstorm och dansen hade varit jätterolig förstår jag av de kommentarer jag läst på Facebook.... så vi var väl dumma som stannade hemma. Å andra sidan så var vi tvungna och åka till stugan och skotta snö på taket i dag så... det kanske var bättre att ladda med en hel natts sömn innan.

Sambon skottade taket och jag tog reda på det han skottade ner som hamnade på de uppskottade stigarna. Tungt och svettigt! Grannarna kom med äpplen till rådjuren när vi var där och de hann knappt åka därifrån förrän 4 st fina rådjur var där och mumsade på äpplena. De var knappt rädda för de var så hungriga. Kan inte vara lätt när det är så oerhört mycket snö. Hungriga var vi också efter allt skottande. Svärmor fixade lite mackor och kaffe och sedan slängde vi ut hennes julgran. Fy vad den barrade! Vädret var inte det bästa när vi åkte hem. Det var svinhalt och regnade! Underkylt regn är inte så roligt så jag ringde pappa istället för att åka dit. Klockan var 17.00 och han låg i sängen och sov. Helgerna är hemska för han tappar lätt rutinerna då. Jag fick honom att kliva upp så nu hoppas jag att han är vaken tills dess att hemtjänsten varit där i alla fall och att han sover i natt. Det blir så himla virrigt när han är uppe på nätterna. Snälla, kan någon fixa fram ett boende till honom snabbt och få honom att flytta dit också! Det skulle vara så mycket bättre för honom att få tillsyn och stöd i vardagen hela dagarna och inte bara korta snuttar vid flera tillfällen per dag. Skulle vilja hoppa framåt lite i tiden tills allt det där var fixat. Han bodde på ett boende där han trivdes och det var bra personal. Vi hade städat ut och fixat med huset och allt annat praktiskt var ordnat. Men dit är det ett tag ännu. Det gäller väl att ta det ett litet steg i taget. Tror jag ska ringa och kolla med biståndshandläggaren i morgon hur det ser ut med kön....

Den här veckan blir lite annorlunda. Ska bara vara på min ordinarie arbetsplats i morgon och sedan blir det kurs för mig tisdag till torsdag. Ser fram emot det och hoppas att inte mina kollegor blir allt för sura på mig. Jag blev erbjuden en plats i sista stund och vi hade ju egentligen planerat in annat under veckan. Men jag tror att det är en bra kurs och att det kan vara bra för eleverna och mina kollegor på längre sikt att jag gått den här kursen. Får väl försöka lägga fram det så när jag berättar om den!

Middag med kusinerna

Så var kusinträffen genomförd! Trevligt och trivsamt att umgås lite. Chilin med öl blev OK men inte fantastisk. Däremot gjorde jag lite chiliräkor som blev hur goda som helst. Speciellt med lite aioli till! Till efterrätt gjorde jag något jag aldrig gjort förut: Chokladfoundant. Men det var absolut inte sista gången! En given succe med varm choklad som rann i mitten men var fast runt om, med vispgrädde och lite passionsfrukt och hallonröra till. Ljuvligt! Jag gjorde dem i stora muffinsformar och för att få ur dem ur formarna lättare hade jag klippt ut rundlar av bakplåtspapper som jag smort och lagt längst ner i muffinsformarna. (Bild från recept.nu för jag fotade inte mina även om de blev fina)

Känns bra att ha tagit initiativet till lite social samvaro, det har jag varit dålig på det senaste halvåret. I morgon har jag bestämt med en annan tjejkompis att vi ska åka iväg och dansa lite styrdans. Jag var ute jättemycket när jag var yngre och dansade. Eftersom sambon tycker direkt illa om att dansa så blir det inte så ofta jag går ut nuförtiden. Det tråkiga med det är att när man väl går ut så får man inte dansa sådär jättemycket... man får ligga i som sjutton på damernas för att bjuda upp men man har tur om man blir uppbjuden på ett par tre av herrarnas danser. Det har liksom inte mycket med utseende att göra utan folk kollar hellre på hur man är på att dansa och har de då inte sett mig ute på dans och sett att jag kan dansa så bjuder de helt enkelt inte upp. Lite tråkigt men så funkar danstraditionen i Norrland i alla fall. I morgon kan jag ha tur att det är lite "gamla" danspartners till mig som är ute men jag räknar med att få dansa damernas och titta på på herrarnas. Tjejen jag åker med är mera ute på dans än mig nuförtiden så hon får säkert dansa. Långt utanför stan är det också så man kan inte gärna åka hem om man inte har roligt... gruvar mig en del men man kan ju inte sitta hemma jämt heller... Nu är det bäst att jag går och lägger mig så jag orkar med mig i morgon. Godnatt!

Krasch i soffan

Eftersom jag jobbar hemifrån på fredag förmiddag och har andra arbetsuppgifter då så slappnar jag ofta av på torsdag kväll och är lika trött som man brukar vara på fredagskvällar när man jobbat hela veckan. Efter jobbet var jag och plockade bort pappas julsaker. Men gardinerna fick vara kvar. De får jag ta i helgen eller nästa vecka. Det är likadant här hemma, julsakerna är borta men gardinerna kvar. Som tur är har gardinerna inga tomtar eller så. Funkar nog ett tag till tror jag. Jag hade hoppats på att jag skulle orka dammsuga ikväll men det är nog bara att gilla läget och ta det lugnt. Det jag ska göra är att försöka få loss kastrullen med chilin från balkongen. Jag ställde ut den varm innan vi gick och la oss igår kväll och sedan har det blivit nästan - 20 grader där ute så jag antar att den har frusit fast ordentligt. Får väl ta fram någon skruvmejsel och hacka med...

Var och handlade och på systemet sedan jag varit hos pappa. Utanför systemet träffade jag på en gammal barndomskompis. Vi kramade om varandra och jag frågade honom vad han handlat. Han hade handlat Fernet Branca. "Jag är så risig i magen!" Inte vad man vill höra från någon man nyss kramat... Vi får väl hoppas att jag klarar mig! Undrar förresten vad jag ska fixa till för efterrätt i morgon... hade planer på både creme brylé och choklad fondant men just nu känns det som om jag får gå och köpa lite färdig kladdkaka i morgon och servera med vispgrädde och hallon. Det fungerar ju det också. Som tur är finns det inget som hindrar att jag går och lägger mig hur tidigt som helst. Sambon har flytt fältet och kommer inte hem förrän på lördag så jag kan sova till kl 12 i morgon... då får jag det lite körigt med dammsugningen.

Jag får väl se det som om jag tar hand om mig själv som sitter här ikväll och inte dammsuger ändå fast jag egentligen inte orkar. Så hade jag nog gjort tidigare. Dessutom kom jag ihåg mig och gjorde lite andningsövningar på jobbet mellan elevbytena idag. Ska bli ännu bättre på det! Nu blir det fortsättning på "Halv åtta hos mig!" Får titta på andra som lagar mat när jag inte orkar själv!

Succé!

Ja, om jag får säga det själv alltså... gästerna har ju inte smakat ännu. Jag skar köttet i ganska små bitar och stekte innan jag lade det i gjurjärnsgrytan med öl och lite andra saker. Berättar mera i morgon men gott blev det i alla fall!!!

Koka kött i öl...

Jaha, kvällens projekt blir att koka högrev i mörkt öl. Vi fick en chili i Åre som var helt fantastisk. Kokad i sju timmar... så i sådan fall får jag kliva upp vid 2-3 tiden i natt och plocka av den av spisen... återstår att se hur det blir med det. Jag ska i alla fall förbereda den men troligtvis får jag steka den idag och koka den i morgon... Sedan kanske det får bli hämtpizza på fredag ;) Har någon idé om chili, majschips, grönsaker och kanske lite guacamole eller någon annan god röra till... Men det måste kanske vara något som är lite mera matigt också... får nog fundera vidare lite...

Dagens ta hand mig själv var en promenad från jobbet och halvvägs hem. Det tar en timme och en kvart att gå hem men det tar jag lite längre fram när jag fått tillbaka lite mera ork. Just nu är det full huggning att komma in i jobbet igen. Ja, jag gillar ju att laga mat också så jag får väl se högrevskoket som något för att ta hand om mig själv också. Dessutom sade jag nej till att följa med till köpcentret trots att min sambo åker bort i morgon. Jag är inte så förtjust i att gå i affärer om det inte är något jag ska ha. Men tidigare har jag nog följt med bara för att sambon skulle åka bort i morgon och jag inte ville vara tråkig och inte följa med. Men i dag sa jag nej, vi hinner ju umgås när han kommer hem! Jag vill ju laga mat jag! Ett snabbt samtal till pappa för att kolla läget... men sedan så!

Tillbaka i selen...

Jaha, så var det vardag igen då... Brukar vara lite mjukstart på terminen men inte i år inte. Min kollega hade nog lagt upp planer under julledigheten och var taggad som sjutton så vi lade upp planer på eftermiddagen och körde verkligen igång stenhårt. Blev ett lite pressat schema för mig men jag tar det en dag i taget och blir det för mycket får jag väl säga ifrån. Ska försöka göra mina andningsövningar mellan eleverna. Tror att det kan hjälpa. Vi startar med intensivkurs i matematik i morgon. Ska bli roligt att se om vi lyckas med vår målsättning!

Såg till att ta en promenad direkt efter jobbet. Tyvärr var jag för dålig på att utnyttja vår friskvårdsförmån i fjol så i år får jag inget träningskort... om jag inte byter träningsform. Kanske blir det simning istället för gym... återstår att se. Jag ska verkligen ha bestämt mig om jag börjar med något. Jag är en utomhustjej som älskar att promenera, åka skidor både på längden och utför. Allt som ger frisk luft och lite naturupplevelse så kanske ska jag inte ha träningskort någonstans. Jag har också lite svårt för tidsbestämda aktiviteter. "På tisdag kl 18.00 ska du vara där eller där, varje tisdag." Passar inte mig alls. Det blir på något sätt ett måste och jag vill inte ha fler måsten i mitt liv. Men jag vill jättegärna röra på mig, gärna varje dag. Så målsättningen får väl vara att göra något i minst en halvtimme varje dag. I dag blev det en promenad runt stan på cirka 50 minuter. Det är jag nöjd med! Får jag låna bilen ska jag åka lite längdskidor någon dag!
I dag känner jag mig duktig för att jag tagit tag i min sociala situation lite också. Jag är en social person men när man känner sig trött och sliten så tappar man initiativförmåga och kommer sig inte för att ringa sina vänner eller planera aktiviteter tillsammans med dem. I går hade jag ett långt samtal med en kusin på pappas sida och sedan frågade jag två av mina kusiner på mammas sida som jag även ser som mina vänner om de kunde komma på middag på fredag när sambon är ute och roar sig på egen hand. De kommer båda två och det ska bli jätteroligt. Men tills dess är det väl dags att julsakerna är borta så nu ska jag dammtorka och plocka bort lite juldukar.

skotta, skotta, sko-o-tta!

Dagen har spenderats i skottandets tecken! Först skottade jag bort lite snö på vår sura parkeringsplatsgrannes prakeringsplats så att han inte skulle lägga den i vägen för oss. Bättre att förekomma och göra något snällt så att han kanske taggar ner lite... Vill inte ha sura människor i mitt liv som stjäl energi! Sedan åkte vi och fikade med pappa och skottade och sopade hans bro och sedan till stugan och skottade lite mera rejält. Oj, vad snö det är där nere! Nästa söndag får vi nog ta och försöka skotta taket där. Borde kanske ha gjorts i dag men... det blev inte riktigt tid till det. Dagens middag skottades in på IKEA. Köttbullar är ju aldrig fel! Nu känner jag att jag nog kommer att ha träningsvärk i nacke och axlar i morgon... men sådant går ju över.

Jaha, så var jullovet slut då... i morgon börjar allvaret! Men jag tycker att jag har haft ett ovanligt långt jullov. Beror nog på att vi gjort ganska mycket! Vi har hunnit med flera familjemiddagar, skidåkning både här i stan och i Åre, ett kanontrevligt nyårsfirande och dessutom lugna och sköna dagar med lite promenader och längdskidor också. Så jag är riktigt nöjd och känner mig utvilad! Återstår att se hur jag känner mig i slutet av veckan... tidiga morgnar har ju inte varit kännetecknande för jullovet;) Men det ska bli väldigt roligt att träffa alla barnen och kollegorna! Nu blir det nog snart Eragon och lite kvällsfika!

Hela släkten samlad!

Så har vi haft släktmiddag på sambons sida. Hela släkten var med, totalt 8 personer. Han har inte så stor släkt sambon... och inte växer den något. Men vi har trevligt tillsammans och de är lättsamma att umgås med. God mat fick vi och blev allmänt väl omhändertagna. Innan vi åkte skottade jag faktiskt balkongen. Det behövdes verkligen! Oj, vad mycket snö vi har! När jag ändå var klädd tog jag en liten promenad och köpte en bukett blommor att ta med på middagen. Hamnade lite på rea också. Hittade en klänning från KappAhl (brukar aldrig handla där) på halva priset och en sjal på HM för 30 kronor. Får se om jag lägger ut bilder på det i morgon. Sedan var jag in på Hemtext och fyndade två jullöpare, en liten fyrkantig duk och ett paket servetter för 42 kronor. Halva reapriset gillar vi. Nu tycker sambon att det är dags att sova och han har nog rätt... bara en dag kvar innan allvaret börjar igen och klockan ringer halv sju varje morgon. Skönt med rutinerna men inte med de tidiga morgnarna!

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

I dag skulle jag vara hundvakt till världens bästa Iza medan hennes husse, matte, lillmatte och lillhusse åkte slalom och bräda. Men när vi vaknade var det -20 grader ute. Lite väl kallt för slalom! Jag ringde och frågade brorsan om de skulle åka och hörde en mycket bestämd 6 och ett halvtåring säga "Vi ska åka!!!" Men i det här fallet fick hon inte som hon ville! Så nu sitter jag här med datorn i knät. Sambon ligger med sin Ipad i sovrummet. Han är lite sliten i dag efter utekvällen i går. Tycker mest synd om den tjej de skulle tacka av på hans jobb. Hon fick åka hem nästan på en gång när de kom ut på krogen för de hade hällt i henne så mycket sprit att hon kräktes i en snödriva... förstår inte det där att det ska vara så roligt att hälla i någon så mycket sprit att de mår dåligt. Hur kul hade hon i går kväll då? Det hade väl varit bättre att hon fått lagom mycket att dricka så att hon hade kunnat ösa med sina arbetskamrater på dansgolvet en sista kväll innan hon bytte jobb? Nej, då. De jobbade hårt allihopa på att bjuda henne på shots och drinkar så att hon blev dyngpackad och fick sätta sig i en taxi och åka hem. Visst man avgör själv vad man dricker men hon är en snäll tjej som gärna vill göra folk till lags... och inte var otrevlig. Skäms på dem som prackade på henne en massa sprit!

Nu blev dagens agenda helt tom fram till middagsdags då vi åker till sambons moster och morbror på middag. Lite svårt att veta vad man ska göra när det är så kallt ute. Kanske får man packa på sig en massa kläder och gå en promenad i alla fall.

Läser en rolig bok just nu.:
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann." Blir lite fascinerad av Jonas förmåga att fantisera! Om man bara inser att det är en skröna och tar det för en rolig berättelse så är den fantastisk! Jag vill aldrig bli hundra år! Även om den här hundraåringen verkar ganska pigg och vital för sin ålder. Tycker inte det där med att bli gammal verkar vara någon hit.... kanske beror det på att jag ser hur slitsamt pappa har det med att huvudet inte längre hänger med. Men vi avgör ju inte själva hur länge vi får vara med... så det är ju bara att ta en dag i taget och göra det bästa av den! Jag har det ganska bra här i soffhörnet så jag blir nog här en stund till!

Ta hand om dig själv!

Jag märker att när jag mår dåligt så tänker jag mig mera för vad jag ska göra för att ta hand om mig själv och försöker vara duktig på att skriva ner vad som varit bra och vad jag gjort för att ta hand om mig själv. Men när jag börjar må bättre så glömmer jag bort allt det där för vardagslunken. I dag kände jag att det var viktigt att hälsa på pappa både för min egen skull eftersom jag varit borta men också för lite praktiska saker. Men först lånade jag brorsans hund och tog en promenad i skogen. Bra för flåset att gå i djupsnö och härligt för själen med allt det vackra och vovvens sällskap!


Även om det är besvärligt rent praktiskt när det kommer så här mycket snö så kan man ju inte undvika att det är fantastiskt vackert! Där ser jag att jag blivit bättre på att tänka på mig själv också! Tidigare hade jag nog åkt till pappa direkt och börjat fixa med allt som behövde fixas med och om det blivit någon tid över hade jag tagit en promenad. Nu tog jag en härlig promenad och sedan åkte jag till pappa och gjorde det jag hann med och orkade med. När jag kom dit skrämde han mig. Jag kommer in i köket och där ligger han över hela köksbordet med armarna rakt ut och huvudet mot bordet.... Det hann gå många tankar genom huvudet innan jag ropade pappa två gånger och han vaknade. Han hade somnat där på bordet... Jag ringde honom kvällen innan tjugo i sex och då hade han gått och lagt sig redan... så troligen har han varit vaken mycket i natt och var därför jättetrött idag. Hoppas att det blir lite bättre i natt och att han blir erbjuden en plats på något boende snart... för det börjar bli lite svårt med rutinerna nu. Det är tur att han inte går ut i alla fall!

När jag kom hem var jag tvungen att skotta parkeringen. Då kommer gubben som har parkeringen bredvid. I fjol fick vi ringa parkeringsbolaget för han dumpar snön bredvid sin bil och på påfarten till vår parkering. Så varje gång fick vi först skotta hans snö och sedan vår egen för att kunna parkera bilen. I år gjorde han samma sak så jag satte en lapp på hans ruta. Nu kom gubben och var arg redan då han kom sa att vi inte fick skotta snö där vi brukar lägga den och att man inte skriver lappar. Han var rejält upprörd och sade att vi hade väl ratt på bilen, att skotta lite hade väl ingen dött av etc. Jag kände hur han lyckade trigga mig och hur jag gick igång och tyckte att det var lite kul att reta honom lite extra... sedan sade han att de som hade parkeringen nedanför oss var irriterad över att vi dumpade snö hos dem. Tillslut gick han bara och jag var tvungen att säga "Det är sådana som du som kallas för gringubbe!" innan han gick in. Att han bara orkar! Men händer det en gång till får parkeringsbolaget komma dit och visa hur vi ska skotta! Som tur var kom paret som har bilen nedanför precis efteråt så jag fick fråga om de var irriterade. Det var de inte alls och vi hade ett trevligt samtal bilgrannar emellan. Nu har jag skrivit ner detta och tänker lämna det åtminstone tills det ligger snö där det inte ska ligga någon snö igen. För det behöver jag bli bättre på! Att släppa sådant som irriterar mig och inte låta det ta min energi! Nu är det nog dags att uppsöka den där härliga sängen igen. Men inatt får jag inte sova ostört... sambon är ute och gör stan osäker och lär väl ramla in vid halv fyra, fyra i morgon bitti om jag känner honom rätt! Men jag hoppas att han har en trevlig kväll! Det är han värd!

Hem, kära hem!

Vi har haft härliga dagar i Åre! Sambon och jag behövde verkligen lite tid för oss själva och byta miljö ett tag. Skidåkningen var ovanligt bra för att vara så tidigt på säsongen och vi njöt av god mat och lugna dagar. Bästa middagen var absolut den på Supper! Där serveras mat från Mexico i norr till Argentina i söder. Vi hade en rolig och trevlig servitris som jag tror hette Angelica. Vi bestämde oss för att bara äta de mindre rätterna och dela på fyra av dem istället för någon huvudrätt. Vi valde två var och talade om det för vår servitris. "Får jag lägga mig i?" "Då tycker jag att ni ska göra såhär istället!" och sedan talade hon om vilka rätter vi skulle välja. Det gjorde hon med den äran för det var verkligen riktigt bra mat! Gillar deras tanke att man ska gå dit ett större gäng och beställa in några rätter och dela dem innan man tar någon huvudrätt. Men vi som bara var två höll oss till smårätterna och det var fantastiskt! Deras chili kokad i öl och med mörk choklad i var ljuvlig! Dit kommer vi att gå fler gånger!

Jag hyrde skidor i två dagar och det var nog tur det för mina egna är korta, lätta och med dåliga stålkanter på och det var en hel del isfläckar i backarna och det blev en del snövallar här och där. De jag hyrde var tyngre, längre och med bra stålkanter och då gick det ju betydligt bättre att åka även om jag aldrig kommer upp i sambons hastigheter... är lite för feg för det! Skulle gärna vilja åka med några andra någon dag... bara för att inte alltid vara sist. Fånigt men sant! Det enda som var lite klurigt den här resan var sömnen. Den första natten sov jag jättebra men sedan var det stopp. Vår lägenhet låg alldeles vid ytterdörren och den inre dörren gnekade som sjutton. I huset, som var jättelugnt, bodde några som rökte. De var tysta som möss när de gick ut och rökte men varje gång gnekade dörren och väckte mig. De verkade röka ofta och mycket... sedan kom det väl hem några under natten eller så också... så jag slumrade men somnade inte sådär riktigt djupt. En natt gick bra men sista skiddagen var jag trött på eftermiddagen. Tre dagar i backen kändes nog i benen också så vid två gav jag upp. Åkte och lämnade igen mina skidor, tog Bergbanan hem och lade mig och sov ett tag. Skönt! Det var också ljuvligt igår kväll när vi var hemma igen att få krypa ner i sin egen säng och bara sova utan att bli störd!

No resolutions for me, but hopes!

Stal en kompis statusrad på facebook! Jag gillar den! Inga löften men förhoppningar. Mina förhoppningar för 2011 är att jag ska få bättre kondition. Men i dag blir det nog inga träningsinsatser...vi upptäckte att det gick att åka nattbuss hem i går kväll så ingen av oss behövde köra. Skönt att kunna få dricka vin till maten och champagne på tolvslaget båda två. Ingen av oss är väl någon stordrickare men det är bara att konstatera att det är gott med ett glas rött till oxfilén och det förhöjer feststämningen lite. Det var så skönt igår för en av tjejerna som var med på festen styrde upp vem som skulle ha med sig vad när vi träffades före jul. Vi har så generösa vänner som vill så väl och ofta vill bjuda på allt men om man är ganska många känns det bättre att alla får bidra med sin del både vad det gäller jobb och kostnader. Nu stod en familj för förrätten, de vi var hos hade gjort potatisgratäng till varmrätten, alla hade med sig det kött man vill grilla (för vi grillade även på nyår) och så hade vi gjort varsin sås. Sambon gjorde jättegod chilibea från grunden. Sedan stod jag för efterrätten. Hemgjord hallon och after eight glass. Uppskattat och gott! Vi hade en trevlig kväll och det är skönt att umgås med människor som man känner så pass väl som vi gör så man kan vara avslappnad och sig själv mest hela tiden. Vi kom iväg lite sent till bussen och det var en bit att gå i mina högklackade stövletter... men det var väl bara att pinna på och vi hann med en minut tillgodo. När vi kom in till stan skulle bussen fortsätt men först om en kvart och vi har bara tio minuters gångväg. Sambon skämtade och sade att vi var tvungna att vara hemma före bussen så jag pinnade på mina högklackade igen... när vi kom hem var jag alldeles slut. Hade åkt längdskidor på dagen, varit hos pappa, fixat och donat och vid tvåtiden på natten så var väl orken inte en bästa längre. Men nyårsdagen är en dag helt utan förpliktelser så idag kan man ju få slappa i soffan hela dagen om man vill... nu ska jag nog kolla om det är någon halvbra film på TV och dricka lite kaffe. Innan det är dags att börja packa. I morgon drar vi till fjällen!