Knak, knak

Han hittade en hel del att trycka på och knäcka till i min rygg naprapaten... Stretchövningar fick jag också om jag nu kommer ihåg hur jag skulle göra. Får köra en sväng innan jag går och lägger mig. Nu måste jag hänga tvätt för kläderna jag hade på mig åkte direkt i tvättmaskinen. Jag har nämligen varit och fotat två ladugårdar. Vi har två elever i skolan som bor på bondgård och till veckan ska vi prata om bondgården. Tyckte det kunde vara kul att de fick visa sina egna och eftersom jag känner dem privat var det en enkel match att åka dit och fota. Får se om jag hinner sätta ihop det i morgon. Sedan röjde jag och brorsan återigen i pappas hus. Vi fick ihop ett par sopsäckar till men... ännu är det mycket kvar att göra! Får se till att få lite fart på detta nu så huset blir uthyrt någon gång. I morgon blir det datajobb hela dagen så då blir det ingen röjning. Får se hur det blir på söndag! Innan dess måste jag baka lite tårtbottnar!

Stadsbo tills på fredag i alla fall!

Vägrar åka tillbaka till stugan... I går var sambon i huvudstaden och jag ville inte sova själv. I kväll jobbade jag till kl. 20.00 och kände inte för att åka ut dit i mörkret och i morgon ska sambon på festligheter med jobbet så då blir jag också kvar här i stan. Gillar inte att sova själv i stugan nu när det är så mörkt. Jag klarar det men jag måste erkänna att jag är rädd även om jag klarar att tränga bort rädslan. Jag sover men inte lika bra som om sambon också är där... verkar onödigt att gå och vara rädd när det finns alternativ. Här i stan känner jag mig trygg. Vår lägenhet känns väldigt trygg och säker.

Hoppas sambon är hemma snart nu för jag gillar inte att ha honom ute på vägarna. Hans nya tjänstebil är jättefin och det är roligt att ha en fin bil vi kan köra runt i. Men nackdelen är att tidigare flög han eller åkte tåg när han skulle på tjänsteresa men nu tar han ju bilen för att få ihop de mil han behöver köra i tjänsten för att kunna ha tjänstebil... Han kör säkert och bra men det finns ju alltid andra som kan ställa till det. Just nu med allt det jobbiga på skolan blir man mer mån om de människor man har omkring sig.

Har köpt nya springskor idag och jag tror faktiskt att de är precis likadana som min svärmor har... hon springer inte men har ett par rejäla gympadojor och de jag köpte i dag ser misstänkt lika ut... Lite roligt om vi skulle ha likadana! Nu är jag utrustad med joggingställ, funktionströja och nya skor. Nu väntar jag bara på stretchprogrammet från naprapaten kan jag börja träna ordentligt! Tycker att det är så roligt! Men i dag är jag lite ledbruten. Inte för att jag sprang igår för det gick ganska bra men innan jag gav mig iväg ramlade jag rejält. Halkade på en gummimatta som inte låg still utan bara försvann under fötterna utanför bron i stugan. Landade på höften och skuldran. Höften är illblå och skuldran och armbågen ledbruten... Men jag hade ju tur som inte bröt något eller slog huvudet. Det hade ju varit lyckat att slå i huvudet och bli medvetslös alldeles ensam i stugan. Ingen hade saknat mig förrän i morse...

I morgon ska jag åka till pappas gamla hus och fortsätta röja. Nu måste det bara bli tomt så vi kan städa ur och hyra ut det!!!

Tuff vecka...

Den här veckan hade jag kunnat vara utan... även om allt är bra med mig så händer det saker på jobbet som bara inte borde få hända. Krisgruppen jobbar på högvarv och vi pratar, pratar, pratar med varandra och funderar så vi gör allt på rätt sätt och visar respekt och hanterar detta svåra professionellt men inte opersonligt sätt . Samtidigt ska det vanliga jobbet flyta på som vanligt och vi har en verksamhetsplan att skriva på.... vi och vi. Läs jag har en verksamhetsplan att skriva på. Min chef har i stort sett helt lagt det på mig. Men i dag har jag gått igenom det jag skrivit med mina kollegor och har fått massor av positiv feedback. Känns väldigt roligt när man får höra att man är bra på något. Jag är bra på att formulera mig och skriva och dessutom tycker jag ju att det är ganska roligt! Det kanske är något sådant jag får fortsätta med om jag inte får fortsätta som specialpedagog...

På grund av min tystnadsplikt vill jag inte skriva här vad det svåra som vi går igenom består av.

Själv är jag imponerad av hur jag mår rent fysiskt just nu! Mina nya matvanor gör att jag orkar så mycket mera och det fungerar förvånansvärt bra att träna. I kväll kändes det tungt när jag gav mig iväg och det småregnade lite. Första biten var jättetung men bara jag kommit igång så sprang jag mer på sträckan än jag någonsin tidigare gjort. Nu har jag lite svårt med tålamodet bara. Jag vill ju kunna springa i en timme i sträck utan att behöva stanna och gå något men där är jag ju inte ännu. Men jag tycker att jag är en bra personlig coach till mig själv. Jag har bestämt mig för att peppa mig själv istället att tycka att jag inte gör något bra. Varje litet pyttesteg framåt är kanonbra och bara att jag kommer iväg minst tre gånger i veckan är att premiera! Tror att om jag kan behålla det positiva i det hela så kommer jag att fortsätta kämpa!

I övermorgon ska jag en sväng till naprapaten för tydligen så har jag inte skött mig vad det gäller stretchingen... mina fötter domnar bort men med hans hjälp fixar säkert det sig också! Bäst att kolla om jag har pengar att gå dit bara!

Träningsvärk i huvudet

Dagen har varit ovanligt tankekrävande... Började med lite jobb hemma för att sedan bege mig mot kommunhuset och en föreläsning i två timmar. Mycket intressant och bra inför skrivandet av vår verksamhetsplan. Sedan tillbaka till skolan för möte med rektor och skrivande av ovanstående VP och efter lite lunch ytterligare ett möte med planering av höstens matematikundervisning. Sedan kändes huvudet nästan sprängfyllt. Känner mig lite sur på kommunen som tänker betala ut en rejäl löneförhöjning till alla lärare men utelämnar speciallärare/pedagoger och fritidspedagoger... förstår inte riktigt varför vi inte är värda mera lön.

Nu ikväll har jag varit och röjt lite i pappas hus. Vi röjer och röjer men... tomt verkar det aldrig bli! Brorsan hade kört i väg alla sopsäckar men jag lyckades nog få till två nya jag... Dessutom är det ju massor av saker man inte riktigt vet vad man ska göra med. Till att börja med tänkte jag spara alla mina gamla saker men... vem ska jag spara dem för? Om jag hade barn eller trodde att jag skulle få några så skulle jag nog spara för deras skull. De kanske det skulle vara kul att titta på mina gamla teckningar eller andra saker jag haft men nu. Jag vet att jag aldrig kommer att få några barn så det känns som ju mer man slänger desto mindre för dem som någon gång ska ta reda på efter mig att gå igenom. Låter det lite väl cyniskt? Men det är ju precis så...

Efter lite Thaimat sitter jag nu här och har lite ångest över att behöva packa mig in i bilen och åka mot stugan igen. Sambon är på väg hem från Sthlm men fick stå i bilkö i två timmar från centrala Stockholm till Arlanda så han kommer nog inte hem förrän sent. Jag känner att det vore allra skönast att stanna precis där jag är, i soffan framför TVn. Men jag skulle i alla fall bli tvungen att åka och handla för mat finns det inte mycket av här inte... men i stugan finns den! Så det är väl bara att packa ihop prylarna och bege sig ut mot havet...

Long time...

För första gången sedan i juni sover jag hemma i stan och inser att jag inte bloggat på nästan hela sommaren. I stugan blir det inte mycket datortid och det finns så mycket annat att pyssla med. Men ikväll var sambon på tjänsteresa och det hällregnar, blåser och är mörkt. Det kändes inte det minsta lockande att sova ensam i stugan så jag packade lite kläder och mat efter min joggingtur och åkte in till stan.

Oj, vad jag saknat mitt kök! Min induktionsspis, min diskmaskin, bänkar i rätt arbetshöjd, allt lättjobbat och enkelt. Det var dessutom jätteskönt att ställa sig i duschen och inte behöva bekymra sig över om varmvattnet skulle ta slut eller att handduken inte skulle ha hunnit torka sedan föregående dusch. Det blir så oerhört fuktigt i stugan så det är svårt att få saker torra. Missförstå mig nu inte. Jag älskar att bo i stugan när det är sommar och står ut med de låga och trånga bänkarna, avsaknaden av diskmaskin och allt annat som är lite enklare. Det vägs upp av fantastisk miljö, havet utanför dörren, en trägård att pyssla i och mycket, mycket mer. Men bekvämligheter är bekvämligheter och det är skönt att veta att under vinterhalvåret har jag full tillgång till dem.

Sommaren har varit helt fantastisk med en resa till Barcelona som höjdpunkt! Jag mår oförskämt bra och har gått ner flera kilon i vikt och börjat träna mer regelbundet. Har hittat receptet för mig och min kropp tror jag. Köpte en bok som hette Raw food och två detoxveckor i våras. Men det kändes som en väldigt stor omställning och jag provade lite recept men tyckte att det verkade krångligt och svårt. Dessutom var jag tvungen att i stort sett ändra hela innehållet i mitt skafferi och kylskåp så med sommarens alla middagar och sociala tillställningar gjorde att det kändes helt oöverstigligt. Men de få rätter jag provade så kände jag ju att detta var något jag mådde bra av så tankarna fanns med hela sommaren. När sista semesterveckan kom var jag helt plötsligt helt inne i tänket kring detta och oerhört taggad att börja. De första veckorna jag jobbade körde jag detox och första veckan var jobbig med ständig huvudvärk, speciellt pga koffeinbrist... Men sedan vände det och jag kände mig piggare än på länge. Dessutom hade jag hört en radiopratare säga "Det är inga problem att hålla vikten bara man äter var tredje timme och ser till att det man äter innehåller protein." Det måste jag testa tänkte jag och kombinerade detta med min detox. Från början stod jag i stort sett still i vikt och med måttband var det ingen skillnad alls. Men jag mådde så bra av att äta var tredje timme för jag slapp det där med blodsockerfall och att vara så hungrig att man stoppar i sig fel saker för att man håller på att svimma av hunger.

Sedan mätte jag mig en dag och insåg att jag tappat flera centimeter i midjan och runt armarna, runt låren och rumpan. Hela jag hade krympt och vågen visade också nedgång. Nu började jag röra mig mera, det har jag jobbat med hela sommaren men nu kändes det som om jag fått upp en grundkondition och kunde börja pressa mig lite mera. Jag har fortfarande långt kvar tills jag kan springa den runda jag är uppe i nu men jag är ute och rör på mig i en timme och springer och går om vart annat och känner att jag mår jättebra av det! Har aldrig varit med om att det varit så lätt att gå ner i vikt och det känns underbart att börja kunna träna lite mer ordentligt.

Pappa har kommit in sig på boendet och verkar trivas bra och det är roligt att hälsa på honom när han är så pigg. Svärmor fyller 85 om två veckor och lever ett aktivt och bra liv tillsammans med sin nye särbo. Jobbet fungerar jättebra och jag känner mig full av energi. Känner mig välsignad som får ha det såhär bra. Tar tillvara på varje dag och håller tummarna för att det ska hålla i sig!