I farten igen...

Hade en ganska mäktig promenad i går... så här i efterhand. Promenaden var inte speciell på något sätt men det som hände i mitt huvud var ganska speciellt. Under den senaste veckan har jag nog gått igenom en liten kris i miniformat. Mitt liv de senaste åren har kretsat kring att ta hand om pappa på alla tänkbara sätt. De senaste veckorna har ju varit helt sjukt besatta av allt kring flytten för pappa. Så flyttade han då i torsdags. Jag har kämpat med tvivel, skuldkänslor och att höra hans rösta så deprimerad. Men han är ju ändå någonstans där de tar hand om honom på bästa sätt. Han kan inte virra iväg ut i skogen eller gå vilse på andra sätt. Ramlar han finns det någon som märker det ganska snabbt, han får mat på regelbundna tider och får hjälp att hålla dygnsrytmen. Det finns en sjuksköterska som tar hand om detta med mediciner och omläggning av benen och har full koll på vad som gjorts och inte gjorts. Dessa saker har jag hållit koll på eller gått och oroat mig för under de senaste åren förutom en del andra saker runt omkring. Jag kan slappna av på ett helt annat sätt. Men... vad har jag då i mitt liv? Ett jobb som jag inte vet om jag får behålla och ett borttappat jag.... Den här våren har varit väldigt tung på många olika sätt och det har tärt på mig och på min sambo. I söndags när jag rasade ihop lite så kom så många andra funderingar och jag fick nästan panik. Vad har jag i livet som jag gillar? Vad gillar jag egentligen? Vad har jag för mening med mitt liv? Om jag inte får vara kvar på mitt nuvarande jobb, vad vill jag göra då? Gör jag och sambon varandra lyckliga? Är det såhär det ska vara? Allt var verkligen kaos!

Men under promenaden igår kom jag fram till många olika saker, men främst: Jag behöver inte ha allt klart för mig just nu! Pappa flyttade förra veckan. Jag får känna mig lite ledsen nu och fundera över vad jag ska försöka hitta som jag gillar och trivs med numera... jag får tid på mig att hitta mig själv igen. Inget förändras den här terminen på mitt jobb så jag har tid på mig att fundera kring vad jag skulle vilja göra istället om jag nu ska byta jobb. Vi har haft en tuff tid sambon och jag men vi tycker ju fortfarande om varandra. Vi får ge det lite tid och jobba lite på att hitta tillbaka till varandra och gör vi inte det så får vi ta det då. Men jag behöver inte ta det fulla ansvaret för vår relation för vi är ju faktiskt två i den! Så efter promenaden i går var jag dödstrött men ändå lugnare och gladare än på länge.

Nu tar jag en dag i taget och försöker hitta tid för mig själv och vad jag vill göra och försöka hitta ledig tid tillsammans med sambon göra roliga saker tillsammans. Sedan blir det ju bättre när vi får börja hälsa på pappa också. Längtar ju efter honom!