sushi och vitt vin

Det höll på att bli en dyr middag ikväll. Tänkte plocka ihop lite italiensk plockmat på en deli här i stan. Men jag lyckades ju plocka ut en ost som kostade nästan 500 kronor kilot. Som tur var såg jag hur dyr den var innan jag bad om en massa andra saker också så jag sade att det var bra så, fast jag bara hade två sorters ostar och några skivor salami... Men det blev ju ingen middag så jag gick mot hemköp istället och tänkte köpa mera plockmat där men på vägen gick jag förbi en sushirestaurang och helt plötsligt var jag där inne och beställde sushi istället. Helt OK det också. Delikatesserna får jag väl använda mig av till något i helgen och vad osten kostar behöver sambon aldrig veta ;)

Så nu sitter jag här och unnade mig ett glas vin också mitt i veckan och har njutit av min sushi. Älskar syltad ingefära och den där kicken wasabi ger i munnen. I morgon behöver jag inte jobba hela dagen eftersom jag redan gjort hälften av jobbet i går kväll. Skönt! Ska försöka hinna med lite tid för mig och hinna till pappa och laga lite mat till honom. I kväll funderade han själv kring detta med boendefrågan men det är ju så olika beroende på dagsformen vad han säger. Han hade dessutom fått för sig att min äldste bror inte ville att han skulle flytta. Han drömmer massor just nu och kan inte avgöra vad som är dröm och vad som är verklighet. Önskar att han var lite mindre medveten om att han är dement och förvirrad. För han far så illa av att veta att det blir fel för honom. Får försöka locka fram vad mina bröder verkligen anser i morgon också. Men det SKA bli tid över för mig själv också!

På jobbet hade jag ett IUP samtal i dag där flickan och jag konstaterade att det var mycket bättre mellan henne och hennes kompisar just nu. De bråkade inte alls numera. Bra tycket jag gjorde klart samtalet och skickade ut henne på rast. Efter rasten dyker hon på mig och säger att det inte ALLS fungerade bättre. De hade bråkat mest hela lunchrasten. Tog med mig alla tjejerna in till mig och pratade igenom det. Det visade sig vara ett missförstånd och det slutade med att alla tjejerna bad om ursäkt. "Jag vill att du följer med oss till nästa skola också! utbrister en av tjejerna. Jag har ju jobbat med dessa barn i tre år nu och har ju alltid funnits där för dem. Nu byter de skola till hösten och jag följer inte med och det kan jag förstå att de tycker känns lite osäkert. Jag känner ju dem ganska väl och har varit med och rett ut många konflikter dem emellan och vi har ju fått det att fungera bättre. Flickans kommentar gav mitt ego lite näring och det kan ju behövas ibland!