Genus

Jag gillar att läsa Martin Melins blogg. Tycker det är fantastiskt vad han och Camilla Läckberg bjuder på sig själva och deras son Charlie är ju bara ljuvlig! De senaste veckorna har vi fått njuta vackra och härliga bilder från Maldiverna. Men det jag tycker är bra med Martins blogg är att han ger uttryck för sina åsikter också och ibland startar diskussioner kring olika ämnen. Nu hade han surfat runt lite kring detta med genus och hur vissa förskolor och föräldrar går till överdrift. Barnen kallas hen istället för hon eller han och vissa leksaker är inte OK och vissa färger på kläder bannlysta. Håller med honom om att överdrifter aldrig är bra och nog kan straffa sig när barnen blir äldre. Men det är bara att konstatera att vi behandlar flickor och pojkar olika och det är inte alltid av godo. Som lärare bör man fundera en hel del över detta tycker jag. Jag tycker också att det är ett svårt område att jobba kring för jag känner mig inte alls bekväm i de extrema kretsarna som beskrivs ovan men jag inser hur viktigt det är att vi blir medvetna om vilka skillnader vi gör och vad det får för effekter. Traditionen i skolan är trots allt så att flickorna ska vara tysta och skötsamma och pojkarna hörs och syns mera. Där tror jag att man skulle behöva filma sig själv för att bli medveten om de skillnader man gör. Barn själva är ju inte heller medvetna om olikheterna och lite kategoriska ibland. Frågar man vem som lagar maten hemma så får får man 95% som säger mamma fast det kanske är pappa ibland också egentligen. Men det ska vara så att mamma lagar mat... Här är det ju viktigt för oss att lyfta hur viktigt det är att hjälpas åt när båda jobbar. Göra barnen medvetna om vad som är jämlikhet. Det är också viktigt att vi tillåter det som är annorlunda och låter det få vara så. Har vi en tjej som gärna spelar hockey och en pojke som dansar ballett ska vi respektera dem och låta dem göra det utan kompisars glåpord. Att man får klä sig i vad man vill utan könsmönster etc. Men tyvärr så är det ju inte så. Men jag tror att många tror att de är jämlika i sitt bemötande mot våra barn men att när man tittar närmare på det så är vi inte det och det är det jag skulle vilja komma åt. Sedan tror jag att skillnader är bra och att vi ska vara olika och att olikheter berikar.