fredag 4 februari 2011

Du är fin!


Har haft en bra dag tycker jag. Förmiddagen var lugn och skön, förmiddagen fick ägnas åt lite jobb men plötsligt plingade det till i telefonen och det var ett sms från en kollega som undrade och jag hade lust att käka lunch. Disken och tvätten fick vara (den fick sambon ta när han kom hem) och vi träffades på stan för en härlig lunch. Förra fredagen var jag och brorsdottern på Dolcetto och käkade lunch men i dag valde vi en annan italienare: Delicerano. En riktigt bra italienare tycker jag! Sambon äter ofta lunch där och vi har varit där och ätit på kvällarna och varit riktigt nöjda. Dessutom har vi tagit med oss plockmat hem därifrån som har varit kanon. Något att rekommendera med andra ord! Min kollega hade aldrig varit där tidigare och hon har varit gift med en kock så hon kan sin mat. Men hon var också väldigt nöjd med maten så det kändes som ett bra val av mig. Härligt att få sitta med en kollega och prata annat än jobb och bara ha det mysigt. Sådana luncher har vi sällan på skolan. Då kan man i och för sig ha trevligt sällskap med de elever man äter med. Men att sitta i lugn och ro och prata allt annat än jobb händer bara inte!

Efter lunchen var det dags att laga lite mat själv. Till affären och sedan hem till pappa. Stannade till hos mina bröder på väg dit och hittade en tjej i pappas lunchrum. Min brorsdotter hade varit sjuk hela veckan men var piggare idag även om hon fortfarande var väldigt trött och hostig. Hon frågade direkt om hon fick följa med till farfar och det fick hon såklart! Hon är en fröjd att ha med sig. Sysselsätter sig själv mest hela tiden och är väldigt förtjust i sin farfar. Jag drog igång med fiskgratäng på rödspätta och skinkstek. Kom på att jag kanske skulle baka lite blåbärsmuffins också. Både pappa och brorsdottern gillar fika bröd. Det mesta gick bra, brorsdottern hjälpte till med muffinsbaket och skjuts in i ugnen. Men sedan... höll jag på göra sås till skinksteken och koka broccoli och helt plötsligt kom jag på: Muffinsen!! Mycket välgräddade kallas det... och jag fick skära bort botten på dem som var alldeles svart. De käkade med god aptit i alla fall så helt misslyckade blev de väl inte när man skurit bort det brända.

Innan vi åker hem sitter brorsdottern uppkrupen på bänken och tittar på mig och så utbrister hon: "Du är fin!" Snacka om att smälta totalt! Jag kramar om henne och säger att hon bara är bäst! Försöker så ofta jag kan att tala om för henne att hon är härlig, fantastisk, mysig att vara med och inte fokusera på att hon presterar bra eller är fin. Jag vill att hon ska få god självkänsla och känna att hon duger utan att se söt ut, prestera och vara "duktig flicka!" Vi har alldeles för många duktiga flickor i vår värld. Jag är nog en av dem själv.

I dag har vi verkligen delat på bilen. Sambon tog den till sitt jobb i morse och jag gick och hämtade den efter lunchen och sedan lämnade jag den vid träningslokalen så att sambon fick ta den hem efter träningen. Själv fick jag en härlig promenad på en timme. Kanonskönt väder ute! Man tänker så bra när man promenerar tycker jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar