Man ska inte ropa hej...

...innan man är över bäcken! Jo, jag var piggare och i morse kändes det ändå helt OK även om jag fortfarande var förkyld. Arbetsdagen var ju planerad att bli lång. Vi hade ju möte mellan fyra och halv sju... men strax före fyra tog det bara helt stopp. Orken försvann helt och jag började känna av halsen och snuvan blev värre. Insåg att något möte inte var att tänka på så jag förklarade, packade ihop och satte mig på bussen. Det kändes långt hem och hade jag kunnat ringa någon som skjutsade hem mig hade jag gjort det... väl hemma kraschade jag i soffan. Nu har jag sovit en stund och tyvärr har jag huvudvärk och svettningar. Förhoppningsvis är det febern som släpper men... vem vet. Det är nog bara att gå och sova och hoppas på det bästa inför morgondagen. Nu kommer sambon hem så jag får någon som tycker lite synd om mig i alla fall ;). Jag, eller vi hade gjort bort oss i helgen också. Jag var ju så duktig och målade en massa råspont i lördags. Sambon hade ställt fram penseln och hinken med färg till mig och jag reflekterade inte över att färgburken inte var öppnad fastän jag visste att han hade målat innan. Utan jag målade på jag... det visade sig att jag skulle ha målat med grundfärgen men tagit den rätta färgen direkt istället. Vi missade båda två så nu vet jag inte om vi måste måla om eller hur det blir. Vi har lite för mycket att göra för att det ska kännas OK att bli tvungen att göra om något... vi får hoppas att det räcker med att man kanske får måla en extra gång...