Det räckte med att hota...

Känner mig piggare i dag men har faktiskt försökt att ta det lite lugnt ändå. Det är väl bäst att vara försiktig nu så att inte tar om igen. Skönt att slippa uppsöka doktorn för det är aldrig speciellt kul. Jag tror det var förra året när jag hade ett litet helvete för att uttrycka det rakt på sak. Det var massor på gång på jobbet, riktigt slitigt och att ta hand om pappa samtidigt tog massor av min energi. Dessutom hade vi det jobbigt sambon och jag av diverse olika orsaker också. Jag hade fått någon virusinfektion som inte riktigt ville ge med sig och orken var helt slut. Jag ringde vårdcentralen och talade om precis som det var och fick en akuttid eftersom jag varit hemma en vecka men ändå inte orkade gå och jobba. Fick träffa en stafettläkare från något rysktalande land. Hon pratade svenska men med mycket brytning. Mina förutfattade meningar om hur ryskor kan vara besannades. Hon var så tuff och hård så jag har aldrig träffat något liknande.

Jag berättade min historia och hur jag mådde just nu och det jag fick till svar var "Alla är väl trötta den här tiden på året. Det är bara att bita ihop!" Som om jag inte gjort det! Det var väl det jag hade gjort i flera månader innan och nu sa min kropp bara stopp. Hon skickade mig på provtagning och sa: "Men visar snabbsänkan ingenting kan jag inte göra något för dig." Jag gick till provtagningen och bröt fullständigt ihop för sköterskan som skulle ta mina prover. Hon tröstade och talade om vad deras chef hetta och att det var viktigt att jag kontaktade henne så de fick kunskap kring detta. När jag kom tillbaka till doktorn så skrev hon trots allt en sjukintyg för en vecka och hänvisade mig till att jag fick boka en ny tid med min rätta doktor. Jag ringde chefen och hon beklagade det inträffade och sedan fick jag träffa min vanliga doktor och jobbade halvtid en vecka till tror jag innan jag började jobba igen. Men fy vad hemskt det var att bli bemött som om jag bara var lat eller pjålig! Det är nog inte mitt problem! Det är nog hellre att jag tar för mycket ansvar och vill för mycket och inte klarar att lägga ambitionsnivån i förhållande till min ork. Så nu försöker jag alltså vara duktig och ta det lugnt fast jag börjar känna mig piggare! Klapp på axeln!

I dag fyller min storebror år och jag var dit en snabb sväng och fick lite tårta. Han och min brorson ska ha gemensamt kalas till helgen så det var egentligen inget kalas idag. Men min brorsdotter tycker att det är viktigt med tårta när man fyller år så halv sju i morse fick brorsan tårta och kaffe på sängen... så därför fick vi lite tårta i eftermiddags också. När jag kommer på gården kommer grannflickan på 4 år springande och kastar sig om halsen på mig. Sedan ska vi gå och titta på hästarna och hålla varandra i handen... jättemysigt om jag inte visste att hon var hemma för att hon precis haft magsjuka... vi får hålla tummarna för att jag klarar mig! Nu ska jag vara frisk så jag kan jobba i stugan hela helgen!