Det räckte med att hota...

Känner mig piggare i dag men har faktiskt försökt att ta det lite lugnt ändå. Det är väl bäst att vara försiktig nu så att inte tar om igen. Skönt att slippa uppsöka doktorn för det är aldrig speciellt kul. Jag tror det var förra året när jag hade ett litet helvete för att uttrycka det rakt på sak. Det var massor på gång på jobbet, riktigt slitigt och att ta hand om pappa samtidigt tog massor av min energi. Dessutom hade vi det jobbigt sambon och jag av diverse olika orsaker också. Jag hade fått någon virusinfektion som inte riktigt ville ge med sig och orken var helt slut. Jag ringde vårdcentralen och talade om precis som det var och fick en akuttid eftersom jag varit hemma en vecka men ändå inte orkade gå och jobba. Fick träffa en stafettläkare från något rysktalande land. Hon pratade svenska men med mycket brytning. Mina förutfattade meningar om hur ryskor kan vara besannades. Hon var så tuff och hård så jag har aldrig träffat något liknande.

Jag berättade min historia och hur jag mådde just nu och det jag fick till svar var "Alla är väl trötta den här tiden på året. Det är bara att bita ihop!" Som om jag inte gjort det! Det var väl det jag hade gjort i flera månader innan och nu sa min kropp bara stopp. Hon skickade mig på provtagning och sa: "Men visar snabbsänkan ingenting kan jag inte göra något för dig." Jag gick till provtagningen och bröt fullständigt ihop för sköterskan som skulle ta mina prover. Hon tröstade och talade om vad deras chef hetta och att det var viktigt att jag kontaktade henne så de fick kunskap kring detta. När jag kom tillbaka till doktorn så skrev hon trots allt en sjukintyg för en vecka och hänvisade mig till att jag fick boka en ny tid med min rätta doktor. Jag ringde chefen och hon beklagade det inträffade och sedan fick jag träffa min vanliga doktor och jobbade halvtid en vecka till tror jag innan jag började jobba igen. Men fy vad hemskt det var att bli bemött som om jag bara var lat eller pjålig! Det är nog inte mitt problem! Det är nog hellre att jag tar för mycket ansvar och vill för mycket och inte klarar att lägga ambitionsnivån i förhållande till min ork. Så nu försöker jag alltså vara duktig och ta det lugnt fast jag börjar känna mig piggare! Klapp på axeln!

I dag fyller min storebror år och jag var dit en snabb sväng och fick lite tårta. Han och min brorson ska ha gemensamt kalas till helgen så det var egentligen inget kalas idag. Men min brorsdotter tycker att det är viktigt med tårta när man fyller år så halv sju i morse fick brorsan tårta och kaffe på sängen... så därför fick vi lite tårta i eftermiddags också. När jag kommer på gården kommer grannflickan på 4 år springande och kastar sig om halsen på mig. Sedan ska vi gå och titta på hästarna och hålla varandra i handen... jättemysigt om jag inte visste att hon var hemma för att hon precis haft magsjuka... vi får hålla tummarna för att jag klarar mig! Nu ska jag vara frisk så jag kan jobba i stugan hela helgen!

Doktorn kanske?

Har jobbat i dag men... inte gick det så bra inte... Jo, jag har fått till alla mina omdömen och sista uppföljningen på åtgärdsprogrammen. Jag har också hunnit göra det sista testet i svenska för terminen. Det är mest som kvalitetskontroll för oss själva och se att vi har skött oss ;). Det hade vi om vi tittar på resultatet. Inte lika glänsande som våra resultat brukar vara men... vi vet ju att vi har många barn med svårigheter så det är inte så konstigt. Men ändå resultat som är över medelvärdet för landet och då får man vara nöjd!

Men sedan blev jag avsnäst av den kollega som inte ens frågade hur jag mådde häromdagen och det räckte... tårarna var många och det är bara inse att något är fel i kroppen! Jag tror faktiskt att jag ska ringa till doktorn i morgon om jag inte känner mig piggare. Det blev väl ett bra resultat av tårarna ändå för vi rensade luften kollegan och jag och även om jag inte riktigt fick sagt vad jag ville så såg hon ju hur ledsen hon gjort mig och det var ju inte alls hennes mening. Vi grät lite båda två och kramades lite ordentligt och sedan jobbade vi ihop mest hela eftermiddagen och det kändes helt OK.

Klockan halv tre var orken totalt slut och jag begav mig hemåt. Det var egentligen meningen att jag skulle jobba ikväll men det fick jag avstyra. Blev helt enkelt tvungen att ställa in min datakurs. Inte mycket att göra åt för jag har feber nu ikväll igen. Men den här veckan jobbar jag åtminstone tills på onsdag med feber eller inte... men som sagt ett besök hos doktorn kanske är ett måste ifall det handlar om någon form av infektion...

När kommer orken tillbaka?

Ja, jag vet att jag är otålig. Men det känns inte som om jag har tid att vara orkeslös och sjuk just nu. I dag har vi varit på tur till Ljustorp och handlat blommor och tomater. Ja, jag har handlat blommor. Vi åkte dit som morsdagspresent till sambons mamma. Men hon och hennes särbo åker bort i drygt två veckor i slutet av veckan så för henne var det ingen idé att handla så mycket plant eller blommor. Men... jag kan ju inte komma in i en handelsträdgård utan att handla för hur mycket pengar som helst. Men nu har jag nog handlat det mesta. Det enda jag skulle kunna tänka mig att lägga lite pengar på är fler perenner. De flesta jag handlade i fjol har klarat vintern bra och om man får dem att övervintra och förökar sig så kommer det ju att bli billigare och billigare för varje år... Jag kan ju åtminstone få inbilla mig det! I fjol räknade jag ut att jag lade lite mer än 2000 kronor på blommor och jag hoppas att jag inte lägger så stora summor i år! Sambon är inte intresserad av blommor och odling så det där är min avdelning och mina pengar som läggs ner... och det köper jag rakt av. För fick han bestämma skulle vi ha lite blommor i fönstret och inte så mycket mera utomhus... Men i dag slog han till på en Aubergine. Vi får väl se hur det går med den.... tror inte det blir så lätt. Men det vore ju coolt med egna äggplantor!

Håller andan

Ja, det där med att ta det lugnt i dag gick det väl sådär men... Jag har inte gjort något som är allt för fysiskt ansträngande men nog har jag varit igång mest hela dagen. Pappa var pigg och vi fick lite kaffe tillsammans i dagrummet och satt och surrade lite. Han var ovanligt klar i huvudet och idag slapp jag det där med att han bara skulle därifrån. De har höjt hans antidepressiva medicin och det är nog bra för både honom och oss andra. Men han protesterar lite mot omvårdnaden nu. Jag kan faktiskt förstå honom. Det är ju det enda han kan få bestämma själv just nu. Hur ofta han ska duscha och byta kläder och om de ska smörja in hans ben eller ej. Men tyvärr innebär det ju att benen inte är lika sårfria som de var för ett tag sedan och att han ska gå skitig är ju inte så kul. Men i går hade någon lyckats duscha honom så i dag var han fräsch och fin! Vi diskuterade lite trädgård och att han faktiskt missat våren i år och det stämmer ju. Men vi bestämde också att han skulle följa med till stugan någonting och käka middag där och det hoppas jag blir snart. Men renoveringen tar längre tid än sambon tänkt sig. Det där med att snickra brukar ju ha en förmåga att dra ut på tiden. Men det blir fint med den liggande panelen och det mörka golvet!

När jag väl kom till stugan var jag helt slut. Men klockan var mycket så vi fixade lunch och käkade och sedan lade jag mig och vilade en stund. Men det är svårt att vila när cirkelsågen och spikpistolen är igång i rummet bredvid... dessutom var det lite kallt där inne så jag gick ganska snart ut i trädgården istället och målade min odlingskrage så den inte ska ruttna. Sedan var jag ju igång i trädgården och det är jättesvårt att hålla sig. Det ser ut som om mina perenner har klarat sig jättebra från i fjol och jag är så glad över det!

Det härliga med att ha en egen bil är att jag inte behöver anpassa mig lika mycket och får en mycket större handlingsfrihet. När jag var nöjd på att vara i stugan tog jag min lilla bil och åkte och planterade på mammas grav. Skämdes när jag kom dit för där stod en kruka med en helt utblommad påsklilja och det såg inte alls bra ut. Hann aldrig med det där med penséer i år... Men nu är det planterat och fint där! Innan jag for hem hann jag med en tur till brorsan och på affären också. Men nu får det bli soffhäng resten av kvällen och hålla andan att förkylningen inte blir värre tills i morgon!

Frustrerad

I går kväll lagade jag middag och så var vi och hämtade bilen... det räckte för att jag skulle få ont i halsen igen och idag har jag huvudvärk och känner mig lite febrig...

Ska åka och fixa en ny termometer och handla plant till mammas grav och sedan tänker jag hälsa på pappa även om jag inte är alldeles pigg. Sedan blir det inhandling av lunch och en tur till stugan. Men efter lunchen blir det rast vila resten av dagen. Känns inte allt OK eftersom jag har en del påbörjade projekt på gång där ute... men vad gör man när kroppen inte håller?

Egen bil har jag i alla fall och det är strålande! Hoppas att det fungerar bättre än min morgon började... hällde tvättmedel i facket för sköljmedel och det var inte det lättaste att få det därifrån. Nu ska jag hänga den där tvätten innan jag ger mig ut i verkligheten...

Nu så!

Nu står den parkerad här utanför... och förutom att de inte städat den och det jättelilla rostangreppet så känns bilen jättebra. Jag ska be mina bilmekande ungdomar ta tag i den där lilla rostfläcken redan i morgon. Det som var lite klurigt var att han bara hade ett par fälgar till bilen men... jag har hittat ett par alldeles nya i Helsingborg... ska försöka få ett bättre pris på dem bara så. Nya skulle kosta mig över 3000 kr och det känns inte aktuellt. Jag vet ju inte ens om jag kommer att ha kvar bilen över vintern. Vi behöver ju egentligen bara två bilar på somrarna.

Just nu sitter jag här och har ont i halsen... inte alls vad jag hade tänkt mig min första feberfria dag. Men jag får väl gå och lägga mig och hoppas att jag mår bättre i morgon så jag kan städa och göra snyggt i min nya bil!

Studier

Det enda positiva med att vara sjuk är att man kan få sådant gjort som man aldrig hinner med annars. I dag har jag ingen feber och känner mig helt OK även om jag är trött. Då har jag passat på och försökt att lära mig ett presentationsprogram online som heter Prezi. Som lärare får man jobba i det utan att det kostar något... Väldigt proffsigt blir det och det är ganska enkelt att jobba i men... nu fastnade jag lite i själva visandet. Fick det inte att fungera som jag vill.... så nu får det bli en paus innan jag kastar datorn över rummet ;) Man blir så frustrerad när programmet inte gör som man vill! Jag vet ju att det beror på mig och på att jag inte gör rätt men... ändå! Bilden ovan är gjord i ett annat program som heter Wordle och jag är mäkta stolt över att jag lyckade ändra färgerna precis som jag ville ha dem. Det krånglade också en hel del!

Dagens projekt när jag är feberfri är att ta mig till Apoteket och hem igen. I morgon hoppas jag att jag kan hälsa på pappa. Hoppas orken kommer tillbaka snabbt för sedan händer det mycket under en period igen... speciellt när jag ligger en vecka efter nu.... Inte bra!

Statistik

Jag var om och läste Martin Melins blogg och såg att han hade haft över en miljon besökare... imponerande! Jag var för skojs skull in och kollade min statistik... Den var inte lika imponerande ;) Men min blogg är ju lite "hemlig" eftersom jag skriver om en del känsliga saker och om min pappa och det vill jag ju inte att min omgivning ska veta så mycket om. Om det är en person som inte vet så mycket om mig och min familj gör det ju inte så mycket och mina allra närmaste skulle det inte göra så mycket om de läste. Men många av dem i min omgivning läser inte bloggar och då känns det helt OK att de inte vet om denna.

Men min statistik var det ju... Mina staplar går bara upp till 10 personer eller sidvisningar per dag och om jag har förstått det här rätt så verkar de flesta som kollar in min blogg bo i USA eller Alaska (Som också är USA tror jag väl) Det skulle ju vara lite läckert om någon i USA följde mig lite mera regelbundet. Nu tror jag att de flesta som hamnar på min blogg hamnar där genom att trycka på knappen "Visa nästa blogg" Vill man få många besökare ska man nog vara mycket mera självutlämnande än vad jag är. Både med bilder och med innehåll. Men det är ju inte riktigt syftet med den här bloggen...

Kollar in American Idol som sänds här i Sverige nu. Den där tjejen Pia kan sjunga hon!!! Satt här och rös för en stund sedan. Lite tråkigt är det ju för jag vet redan vem som vann. Det såg jag av Victoria Beckham på Tvitter. Man får veta en hel del där!

Bra botemedel mot självömkan

Telefonen ringde, jag kollade vem det var och gruvade mig lite för att svara... En väldigt ensam och olycklig person ringde. En släkting till mig som försökt nå min pappa men inte fått något svar...
Jag förklarade att kontakten ofta var ur telefonen. Om det är han själv som gör det eller damen som gärna promenerar omkring i alla lägenheter och tar med sig grejer ibland eller någon annan spelar väl ingen roll men ofta när jag kommer dit är inte jacket i. Vi pratade lite om att pappa inte riktigt har någon plats där han känner sig hemma längre och att det är svårt för honom att må bra på ett sådant boende som han är nu. Men att det inte finns någon annanstans som skulle fungera bättre heller. Det är det plågsamma svaret.

Sedan satte hon i gång sin triad om hur ensam hon är och hur dåligt hon mår. Hennes släktingar orkar tyvärr inte med henne längre och det kan väl jag tycka är tragiskt att man inte fortsätter att titta till henne någon gång nu eller då i alla fall. Men jag förstår samtidigt att hon tar massor av energi av dem. När hon gått på om sig själv och sina släktingar ett tag skulle hon börja, som pappa skulle säga, ömka mig. Det vill säga tala om för mig hur synd det var om mig och att den här förkylningen kunde bli allvarlig. Snacka om bra sätt att få mig att sluta tycka synd om mig själv! Genast talade jag om för henne att det var ju bara en förkylning och att jag snart var på benen igen. Så nu är min stund av självömkan över och jag ska fokusera på att bli bättre och få febern ur kroppen. Jag tror att det vänder ikväll!

Försvinn ut ur mitt liv nu!

Snacka om att man blir less på att vara sjuk när man suttit i soffan i tre dagar... sambon håller sig undan. Nej, så är det inte han jobbar för fullt i stugan för att få det klart till sommaren och det kan jag ju inte säga något om. Men man känner sig ensam när man sitter här ensam och sjuk... och uppenbarligen tycker jag synd om mig själv också ;) Jag vet att jag inte är dödssjuk och att det egentligen inte är speciellt synd om mig men... man måste få tycka att det är trist att vara sjuk också i bland. Även om det bara är en vanlig förkylning.

I kväll skulle vi presentera oss för de nya ettorna, eller de andra ska väl fortfarande men inte jag uppenbarligen... Lite trist för jag hade ju velat höra brorsdottern sjunga också. Nu har jag ställt in allt jobb resten av veckan för det är väl bara att inse att febern inte verkar ge med sig. Hoppas att jag känner mig bättre på söndag i alla fall så jag orkar följa med svärmor till en handelsträdgård och en tomatodlare som vi alltid brukar åka till på morsdag. Sedan håller jag på att längta ihjälp mig efter pappa men jag kan ju inte gärna åka dit när jag är sjuk...

Pysa lite...

Nu måste jag få släppa ut lite irritation... Jag mår väl inte så bra och är extra känslig i och för sig men....

Det ringer på min mobil. Inte "Hej, hur mår du, ursäkta att vi stör när du är hemma och sjuk". Utan du vi får inte Audacity att fungera. Vad gör vi för fel? Ja, det är ju inte lätt att veta när man inte är där och inte ser vad de gör.. Vi lyckas komma på att de valt fel alternativ och då har jag något som jag behöver prata om jobbet men si det gick inte... Vi måste göra det här innan Lena har lektion Hej. Luren i örat....

Ja, visst förstår att det är mycket nu och att det är stressigt men... vi får väl inte tappa medmänskligheten för det. Jag känner mig liksom avpersonifierad. Jag är bara ett verktyg som hjälper till att fixa och dona med diverse olika saker men hur jag mår och vem jag är har inget med det att göra och behöver inte bemötas... Ingen rolig känsla! Det känns som att jag blev sjuk nu är bara ytterligare ett irritationsmoment och något som stör. Visst förstår jag det. Men jag har inte valt att bli sjuk. Jag vill inte vara hemma och ha feber och huvudvärk och inte orka någonting... Jag har ett eget liv med massor som jag skulle behöva göra men tyvärr så sa min kropp ifrån nu och det är inte mycket jag kan göra åt det. Fortsätter jag och bara kör på slutar det ju med någon form av infektion och det är det verkligen inte värt...

/Maria

Min?

Ja, vi får väl se hur det går med bilen... Inte så rutinerat av dem som sålde den att inte ha koll på del 2 i reg.beviset... men ett nytt kommer om tre dagar och då är det tänkt att affären ska bli av... Vi får väl se hur det blir...
Mår inte så bra i dag heller så nu ska jag vila!

Min!

Usch, det här var ju nästan lite läskigt... men här är den, min nya bil! Ja inte ännu. Vi har inte skrivit några papper och ska träffas på banken i morgon och skriva på registreringsbeviset för det hittade han inte igen just nu... så vi får väl se om han dyker upp eller om någon annan bjudit över oss. Tagit i hand på affären har vi gjort i alla fall och jag har pratat med mina bilmekarungdomar och bett dem hjälpa mig att kolla den. Ja, det är min brorsson och min brorsdotters pojkvän. De är liksom bra på det där med bilar. Sedan får jag nog städa ur bilen själv men det gör mig ingenting. Då vet jag ju att det blir riktigt gjort. Det var prydligt i bilen men lite damm och smulor så inget jättestort. Men det kluriga är att eftersom jag har feber så fick sambon provköra och jag satt i baksätet. Men jag törs inte köra någon annans bil med feber. Tänk om jag skulle krocka... vore typiskt mig!

Sitter och slötittar på "Äntligen hemma" och Karins pyssel är väl inte alltid klockrena... ibland blir det bara konstigt och inte speciellt praktiskt... Men å andra sidan är jag väl inte så pysslig så andra kanske tycker att hennes idéer är kanonbra. Nu blir det rast vila för nu är orken slut!

soffläge

Nja, det där med att vakna pigg gick inte så bra... Har jätteont i huvudet och är helt slut. Tror jag har feber också men febertermometern verkar ha gett upp... Sambon åker till Stockholm i dag men jag hoppas att han hinner handla till mig innan han åker för annars är jag här utan bil och utan mat... visst finns det pizza i affären i huset men.... inget laktosfritt och det har jag svårt att klara mig utan. Ringde på jobbet och svamlade lite om allt som skulle göras men... det är väl bara att inse att jag inte kommer att vara på benen i morgon heller. Så nu ska jag maila och se om jag kan fixa någon vikarie för mig själv i morgon kväll. Inser att det blir svårt att fixa datakurs då! Den här liknar nog mig idag... lite sliten och tilltufsad!

Man ska inte ropa hej...

...innan man är över bäcken! Jo, jag var piggare och i morse kändes det ändå helt OK även om jag fortfarande var förkyld. Arbetsdagen var ju planerad att bli lång. Vi hade ju möte mellan fyra och halv sju... men strax före fyra tog det bara helt stopp. Orken försvann helt och jag började känna av halsen och snuvan blev värre. Insåg att något möte inte var att tänka på så jag förklarade, packade ihop och satte mig på bussen. Det kändes långt hem och hade jag kunnat ringa någon som skjutsade hem mig hade jag gjort det... väl hemma kraschade jag i soffan. Nu har jag sovit en stund och tyvärr har jag huvudvärk och svettningar. Förhoppningsvis är det febern som släpper men... vem vet. Det är nog bara att gå och sova och hoppas på det bästa inför morgondagen. Nu kommer sambon hem så jag får någon som tycker lite synd om mig i alla fall ;). Jag, eller vi hade gjort bort oss i helgen också. Jag var ju så duktig och målade en massa råspont i lördags. Sambon hade ställt fram penseln och hinken med färg till mig och jag reflekterade inte över att färgburken inte var öppnad fastän jag visste att han hade målat innan. Utan jag målade på jag... det visade sig att jag skulle ha målat med grundfärgen men tagit den rätta färgen direkt istället. Vi missade båda två så nu vet jag inte om vi måste måla om eller hur det blir. Vi har lite för mycket att göra för att det ska kännas OK att bli tvungen att göra om något... vi får hoppas att det räcker med att man kanske får måla en extra gång...

Sådär ja!

Nu är sambon ordentligt firad, plankor inhandlade och ja, jag är piggare också! Det har jag inte varit hela dagen men lagom till gästerna kom vände förkylningen och jag känner mig inte lika trött i alla fall. Tur det då arbetsveckan ser ut att kräva en hel del ork... Kvällsjobb både i morgon och på onsdag och på torsdag kväll ska vi presentera oss för de nya ungarna... däremellan ska det skrivas omdömen och göra de avslutande testerna så sysslolös är jag inte i veckan. På fredagar brukar jag ju jobba hemifrån men inte den här veckan. Förmiddag blir på skolan och eftermiddagen på kommunhuset... men sedan blir det helg och jobb i stugan... Mycket att göra där nu! Det går så fort så det är svårt att hinna med sig. I dag har det varit 22 grader varmt och strålande solsken. Vi hann njuta lite i solen när vi hade köpt virke. Annars har det varit mycket städning, bakning och fixande i dag. Borde ha hunnit med att läsa Lgr 11 utifrån några frågeställningar också men det får jag nog försöka klämma in under morgondagen för nu är nog inte huvudet så alert...

Helst skulle jag nog slippa att jobba något mer överhuvudtaget i vår och vara i stugan och göra praktiska saker. Odlar i pallkrage och i växtbänken, städa det sista med riset, planera om rabatterna, göra klart och fixa till inomhus, städa gäststugan, snickra fler pallkragar, måla stugan, gå i skogen, sitta i solen.... etc. Men nu får det bli omdömen, överlämnandekonferrenser, datautbildande, kvalitetsredovisning, datajobb, implementering av Lgr 11 och mycket mer innan det är dags för sommarlov!

Vågskvalp och målarpenslar.

Hemma igen efter en otroligt intensiv mässa. Massor av input och inte mycket tid för vila och återhämtning men också massor av skratt och trevlig samvaro. Mässan handlade om framtidens lärande med fokus på IKT. Tur att jag hade fått låna sambons Ipad så att jag kände mig som en i gänget ;). Det var många teknikfreaks där! I vanliga fall när det är mässor eller föreläsningar för lärare är det oftast 20 % män, max. Men när det handlar om IT då är det mest killar... men män gillar väl sina leksaker ;)

Lite lustigt var det att jag lyckades springa på så många jag kände. Vi var och käkade på en populär thai-restaurang på söder. När vi kliver in där kommer en bekant från Sundsvall som jag inte sett på länge. En tjej som var tillsammans med en kompis till mig för jättelänge sedan. Sedan äter vi en trevlig middag och när vi ätit färdigt ser jag en tjej gå förbi och det är en tjej jag gått i samma klass som på högstadiet. Jätteroligt att träffa henne! Men ganska otroligt att hon är på samma restaurang som mig precis samtidig... när jag kommer hem loggar jag in på facebook och ... min kusin bor på samma hotell som mig. Det finns ju ett par hotell i huvudstaden... vi träffades till frukost och tog bussen ut till samma område. Hon för sin kurs och jag för vår mässa.

Bäst på mässan var nog teachmeetet på onsdag kväll. Då blev vi bjudna på buffé och vin och fick lyssna på en massa lärare som berättade om hur de jobbade med olika IT projekt. Man får prata i sju eller två minuter och när är 30 sekunder kvar börjar någon vifta med en nalle och slutar man inte prata när tiden är slut får man nallen kastad på sig... lite kul men det kräver mycket av hjärnan. Nytt ämne var sjunde minut... Sedan fick jag ju se en hel del "leksaker" som kan vara till nytta i skolarbetet och dessutom vann jag en biobiljett och en t-shrit. Det var med andra ord tre riktigt bra dagar i Stockholm!

Tyvärr fick jag med mig lite mera än en massa input och en ny tröja hem... är tvärförkyld och lite hängig i dag. Men vi har varit i stugan ändå och jag har målat och sambon har snickrat. Golvet som sambon lagt i veckan blev jättefint och den liggande panelen kommer att bli jättebra. Men det visade sig att det går åt mer panel än vi tänkt oss för sambon hade fått rådet att inte skarva brädorna och då går det betydligt mer virke. Åter till byggvaruhuset i morgon. Vi får hoppas att det inte tar tre timmar i morgon för det har vi inte tid med när sambon ska ha födelsedagskalas i morgon kväll... hoppas jag är piggare då!

Ingen ultimat uppladdning

Ska iväg tre dagar till huvudstaden på en mässa som heter framtidens lärande. De som har varit iväg tidigare säger att man blir väldigt trött för det är så intensivt. Känns inte så bra att jag är så trött att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen redan nu... Jag har ju påstått att jag är så pigg nu för tiden och det är jag! Om jag får tid för motion och inte stressar för mycket. Men just nu är belastningen nästan löjlig på jobbet. Jag skulle helst behöva jobba en hel helg för att komma ikapp och då planerar jag att åka bort en halv vecka istället... Man är väl inte riktigt klok!

I dag har vi stämma i bostadsrättsföreningen och jag har fixat fikat. Sedan var jag tvungen att ha lite underkläder och handla födelsedagspresent till sambon som fyller år på fredag. Mitt i allt detta får jag nys om en Opel Corsa -00 som jag är och lånar, kör till brorssonen och tillbaka... Men bilen gick lite konstigt och var svår att växla. Kollade på nätet och det var redan borta så någon köpte den nog men jag tror att det var bra att jag inte köpte den. Kan nog få en nyare bil till det priset! Men när jag nu var så stressad borde jag struntat i bilen och fokuserat på det som var viktigt. Lite stressande det där att de små bilarna försvinner så snabbt från marknaden. Man måste liksom vara med. Nu mot lokalen för stämma! Mitt sista styrelsesammanträde som sekreterare! Skönt!

kökstjänst

Sambon åkte till stugan för att lägga golv och hade inte så stor användning av mina tjänster. Han ville också gärna få jobba på i lugn och ro utan att behöva oroa sig för att klockan blev mycket och jag kanske ville åka hem. Hemmet har varit eftersatt i helgen eftersom vi har varit i stugan eller flängt runt mest hela tiden så jag får väl röja lite här istället jag. Men först ska jag gå till vår datasal med lite saker och kanske få en liten promenad på kuppen. Har en snäll kollega som ska kolla på en extern hårddisk som inte går att komma åt från skolan. Han har en hårddiskläsare hemma och har lovat hjälpa oss.
Jag är i alla fall nöjd med en sak idag. Min närmsta kollega var så oerhört stressad idag. Hon var så forcerad så det gick knappt att prata med henne. Tidigare har jag på något sätt dragits med i hennes stress och gått igång själv med resultat att jag har kraschat efter ett par veckor. Men nu kände jag bara "Nej, inte den här gången!" och drar mig hellre undan och håller mitt eget lugn och jobbar på mera metodiskt och gör så mycket jag kan. Vi har oerhört mycket att göra just nu men jag kan ju inte göra mer än jobba mina timmar och lite extra hemma om det behövs. Räcker inte tiden till är det ju något som är fel. Då måste jag ju göra det som är absolut nödvändigt och plocka bort något annat. Men än så länge är jag lite cool och försöker göra undan en sak i taget får vi se hur det går...

När jag har röjt lite så är det nog dags för mig att börja packa lite... i morgon har vi årsstämma och sedan på onsdag morgon ska jag sitta på tåget mot huvudstaden.... så det går väl inte att sitta här med datorn i knät längre... Dags att ta tag i saker och ting!