Bakslag

Kom aldrig iväg till pappa igår. Sambon var sen hem och jag var helt enkelt inte i form... fredagens avsked sitter i minnet också. Det var inte roligt att lämna honom där när han inte ville stanna. Sköterskan från boendet ringde idag och det hade varit en orolig helg. Lördagen var brorsan dit och då verkade det OK men natten mellan lördag och söndag hade pappa bara sovit i två timmar. Han har inte ro att äta middag för att han väntar på att jag ska komma och han pratar oavbrutet om mig och att jag ska komma och hämta honom. Men ibland är jag liten och går i skolan och ibland är jag vuxen. Jättejobbigt! Jag hade tänkt åka och hälsa på honom i dag men när jag hörde hur orolig han var så bestämde jag mig för att avvakta någon dag så att jag åtminstone känner mig bättre i balans och alla hemska hormoner har gått ur kroppen. Med lite tur så lugnar pappa ner sig efter någon dag och dessutom kan hans oro ha att göra med en medicin han slutat ta. De har satt in den igen och jag hoppas verkligen att han mår bättre. I helgen hade de ju till och med försökt ge honom lugnande men i för liten dos för att det skulle ha någon verkan. Men det känns ju hemskt om de ska behöva droga honom för att han ska må bättre.

Vi får hoppas att han mår bättre i morgon. En av personalen var ute och promenerade med honom i eftermiddags för att han kanske skulle bli lite mera trött och slappna av mera. Vi får hålla tummarna för att det fungerar! Vädret är ljuvligt och jag hoppade av bussen en bra bit hemifrån och var upp och träffade mitt kusinbarnbarn på ett halvår en snabb sväng. Jag såg att de satt ute och bestämde mig för att stanna till och han är ju bara bedårande! Sedan handlade jag lite på affären och promenerade hem. Nu funderar jag på att ta en kort sväng till bara för att njuta av vädret. Sedan blir det middag med sambon. Den enda chansen vi har att äta middag med varandra den här veckan innan fredag.