Vissa berör mer än andra.

Nu är skolavslutningen avklarad och det var både fint och lite sorgligt. Många fina blommor fick jag med mig hem och känner mig som en riktig fröken! Det där med att vara specialpedagog är alltid speciellt.... ibland får man lite för mycket presenter för man får av alla klasser man jobbar med och ibland blir man helt utan. I år blev det mera lagom. Jag fick present av den klass jag jobbat mest med och några enstaka elever. Vissa väntade och andra mer oväntade...
Det är ju naturligtvis inte nödvändigt med presenter men man känner sig lite uppskattad när någon har tänkt på en innan. Men jag blir lika glad för en bukett vilda blommor som att man köpt något...

Hann inte med att få en sommarkram av alla 52 barnen men nästan... några har föräldrar som har väldigt bråttom därifrån och då är det svårt att hinna med... Lite fotomodell får man vara också och fotograferas med en den ena och en den andra...

Nu har jag precis kommit hem från skolan där vi samlades i personalen efteråt och käkade lite smörgåstårta och tårta. Jag har två kollegor som går i pension nu till skolavslutningen. Jag kommer att sakna båda men framför allt en kvinna. Hade något sagt att jag skulle sakna henne mer än någon annan av mina kollegor när hon började hos oss hade jag nog inte trott den personen. Vi jobbade tillsammans i förskoleklass och hon kom från en annan skola och hade jobbat med äldre elever. Hon kämpade och tyckte att det var svårt att jobba med 6-åringar och det jobbet passade nog inte henne så bra. Hon är ganska tyst och ingen person du kommer in på livet så lätt. Vi fortsatte med upp i ettan både hon och jag och som resursperson till en klasslärare kom hon helt till sin rätt och vi har på något sätt växt ihop hon och jag. Vi pratar inte alltid så mycket men vi visste på något sätt att vi hade varandra. Om det blev några bekymmer var det ofta henne jag gick och pratade med och var det något hon tyckte inte kändes bra kunde hon ta upp det med mig och jag tog upp det med resten av arbetslaget. Jag kommer att sakna henne massor nu. Bara det där att hon varje morgon var väldigt noga med att säga mitt namn och säga godmorgon. Även vi vuxna har stort behov av att bli bekräftade och sedda!!!

Nej, nu ska jag bara ta det lugnt en stund, titta på lite webb TV eller läsa lite innan det är dags att fixa lite middag och ta en promenad upp på berget... Robin Hood.... Det är Robin Hood jag vill ha!