Tillbaka på jobbet

Visst fick jag med mig pappa till stugan. Det var inga problem att åka iväg alls. Vi packade in oss i bilen och styrde mot ön... Han tyckte att det var väldigt långt innan vi var framme men var på gått humör. Men när vi kom fram startade oron... han var in och sade hej till min sambo och lånade toaletten och sedan frågade han när vi kunde åka vidare... Jag sa att vi skulle ingen annanstans och att vi snart skulle dricka kaffe. Skyndade mig duka fram ute på bron och satte ner honom på en stol där ute. De flesta trivs där på bron när det är varmt och skönt. Det svalkar lite från havet och man har en strålande utsikt... men det hjälpte inte. Så fort han druckit upp kaffet så skulle vi åka. Han måste ju tillbaka på jobbet... jag försökte med att det var lördag och att han hade fått lov att åka men det hjälpte inte. Jag tog med honom runt tomten och tittade lite och vi satte oss en stund på nästa uteplats men nej, han ville bara åka. Jag sa att jag måste gå på toa och passade på att vattna det som såg lite torrt ut men till slut kunde jag inte dra ut på det längre utan det var bara att stoppa in gubben i bilen och åka tillbaka igen... Då var klockan ett och vi åkte från boendet vid tolv och då tar det nog ungefär tjugo minuter att åka så fyrtio minuter var han hos oss... inte den mysiga utflykt jag tänkt mig.

Vi tog en liten omväg hem, sambon följde också med, och stannade vid min faster och farbror så pappa fick träffa sin syster en snabb sväng. Men han hade inte tid med dem heller utan måste tillbaka till jobbet.. Känner mig lite elak men det var faktiskt skönt att de fick se hur virrig pappa är numera. De hade träffat honom tidigare och inte märkt något på honom. Men nu fick de ju se att vi inte satt in honom på något hem för att slippa honom utan för att han verkligen behöver det... Pratade med en kille som jobbar på pappas boende och han var mest bekymrad över hur jag tog det att pappa inte hade ro att vara i stugan. Gulligt av honom. Men jag sade att det är ju bara att konstatera att mår han bättre av att jag hälsar på honom där så är det ju det jag får göra. Även om det inte alltid är så roligt att vara i lokalerna där. Han tyckte att vi skulle testa att ta med honom hem till brorsan igen också men kanske fick ställa in oss på att det kanske inte heller skulle fungera så bra. Men det är ju i alla fall inte lika långt att åka!

Nu ska jag vila min slitna kropp efter allt trädgårdsarbete i dag... har fixat bort en halvdöd vinbärsbusken... men rötter hade den gott om!!! Dessutom hittade jag några pinade rabarber som jag försökte rädda. Allt började med att sambon skulle rädda några rosenbuskar där han höll på att röja så tre fina pallkragar med vinbärsbuskar, rosor och rabarber blev resultatet. Så jag har nog gjort rätt för mig i dag också!