Att fokusera på det positiva var svårare än jag tänkt mig. Speciellt när magen helt enkelt gav upp... I över två månaders tid har jag haft ständig värk i magen och sovit i snitt varannan natt. Jag fixar att jobba, ta hand om min dementa pappa och mig själv när jag är helt frisk men med en misstänkt IBS mage så det som fick stå tillbaka det var jag. Har helt enkelt tappat fotfästet lite och funderar kring vad som är meningen med detta. Vad har jag för mening med mitt liv? Gamla funderingar kring detta med barnlöshet dyker upp... ska det vara såhär att jag inte har något i mitt liv som verkligen känns meningsfullt? Eller är det jag som har för höga krav på mig själv och på mina relationer? Det känns som om något fattas och som om jag på något sätt skulle vilja göra mer skillnad.
Min sambo försöker peppa mig med att jag är viktig för många. Ja, jag vet att jag är viktig för honom och för min pappa. Men vad kan jag göra mera? Vad har jag som är viktigt för mig? Hur kan mitt liv kännas mer meningsfullt och tillfredsställande??? Där är jag just nu och jag hoppas att detta med att fokusera på det positiva ska hjälpa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar